Kraftvärmeverket Brista 2 har eldat avfall sedan 2013 och har en värmeeffekt på 60 MW och en eleffekt på 20 MW. 240 000 ton avfall per år passerar verket, där fossilbaserad plast utgör cirka 18 procent.
Men från och med nu ska större delen av plasten sorteras bort innan förbränning. Den 19 april klipptes bandet för Bristaverkets eftersorteringsanläggning, som årligen ska sortera ut cirka 18 000 ton plast och 2 500 ton metall för återvinning. Det motsvarar 36 000 ton i minskade koldioxidutsläpp.
– Vi ska vara klimatpositiva till 2025 och det här är ett jätteviktigt steg på vägen för att få bort den fossila plasten i förbränningen, säger Anders Egelrud, vd för Stockholm Exergi.
– En liknande anläggning planeras i anslutning till vårt verk i Högdalen och tillsammans skulle dessa anläggningar kunna få bort totalt 75 procent av all plast i vårt avfall. Resten av utsläppen kan vi ta bort med CCS-teknik, koldioxidavskiljning.
40 ton avfall i timmen
Den nya sorteringsanläggningen är helautomatiserad och sköts från ett kontrollrum. När avfallet (40 ton i timmen) kommer in landar det på ett så kallat walking floor, där det flyttas med hydraulik. Vanliga soppåsar sorteras ut medan större saker skickas vidare till kross. Därefter sorteras matavfallet bort (gröna soppåsar), vilket går till biogasproduktion genom rötning. Restavfallet delas upp och genom optisk analys kan plasten identifieras och sorteras ut.
På ett dygn kan 30 ton plast och 8 ton metall plockas ut i anläggningen.
– Att sortera ut 1 ton plast ger 2 ton mindre klimatpåverkan. Det här kommer att få en tydlig klimatpåverkan. Vårt fokus har alltid varit materialåtervinning, säger Johan Lausing, vd på SÖRAB som ägs av tio kommuner i norra Stockholmsområdet.
– Vi letar nya fraktioner hela tiden och flyttar material hela tiden uppåt på avfallstrappan.
Fortsatt viktigt med källsortering
Åsa Stenmarck, som ansvarar för den nationella plastsamordningen på Naturvårdsverket, ser positivt på satsningen:
– Det är jätteroligt att detta blir verklighet. Vi jobbar med flera olika områden för att minska plastflödena, men det finns alltid avfall som vi inte får tag i via källsortering och då kan en sådan här anläggning ta hand om det. Man får ju mycket högre kvalitet på plasten i källsorteringen, så därför är det viktigt att fortsätta sortera, säger hon.
Totalt har anläggningen kostat cirka 450 miljoner kronor, varav 134 miljoner kronor är stöd från Klimatklivet. Är det då lönsamt för företaget?
– När vi planerade för denna anläggning så fanns inte avfallsförbränningsskatten, som är densamma oavsett sorteringsgrad. Den behöver ses över och det sker ju nu, vilket är bra. Lagstiftningen behöver ändras. Kostnaderna måste hamna på rätt ställe i avfallshierarkin, konstaterar Anders Egelrud.
Han efterlyser ett ”helikopterperspektiv” på plastfrågan där man måste ge incitament på rätt ställen så att utveckling och design av produkter blir mer klimatanpassade.
Vart tar då plasten vägen efter Brista?
I slutändan av kedjan i den nya anläggningen står plastbalar på hög: 700 kilo komprimerad plast i varje enhet. Detta skickas sedan vidare till Svensk Plaståtervinnings nationella anläggning i Motala. Här finsorteras plasten i ytterligare fraktioner innan plasten når de potentiella köparna på marknaden.
Se ett filmklipp som visar en del av sorteringsprocessen.
”Energibranschen visar återigen att man tar ansvar”Energibranschen håller på att fasa ut sina fossila klimatutsläpp men det krävs omfattande åtgärder för att minska flödet av plastavfall till energiåtervinning. Idag utgör plastavfallet mer än 60 procent av fjärrvärmens klimatutsläpp. Så satsningen från Stockholm Exergi och SÖRAB är en välkommen investering, menar Energiföretagen.
– Energibranschen visar återigen att man tar stort ansvar för att bidra till en positiv utveckling på miljösidan. Men de viktigaste åtgärderna för att minska den fossila plastens negativa miljöeffekter är att minska produktion och användning av fossil plast och plastprodukter, särskilt sådan plast som innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen, säger Raziyeh Khodayari, ansvarig för miljö och hållbarhet på Energiföretagen.
För att minska mängden plast i restavfall bör frågan om ansvarsfördelning av klimatutsläpp utredas, menar hon.
– För det plastavfall som återstår efter 2030 och inte går att återanvända eller materialåtervinna behövs CCS eller CCU (koldioxidavskiljning resp -användning). Regeringen bör också ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningar för kravkriterier för återvunnen plast.
Johan Wickström
