Köldknäppen över stora delar av Sverige går nu snart in på sin tredje vecka med elpriser som tidvis har varit mycket höga, upp till 2,50 kr/kWh under morgon- och kvällstimmarna. Läget har lett till omfattande mediediskussioner, om till exempel hushåll kan dammsuga på kvällen. Och vissa industrier, som Holmen, har tvingats dra ner på sin produktion på grund av de höga priserna.
Under fredagen, den 12 februari, uppnåddes en av de hittills högsta effekttopparna under vintern, 25 660 MW (vid åttatiden på morgonen). Det har lett till att reservkraftverket i Karlshamn (562 MW) nu står i beredskap att sätta igång inom två timmar.
– Det är kallt men det ser inte extremt ut. Det är bra tryck i systemet men det är ju inga rekordeffekter, säger Pontus de Maré, driftchef på SvK.
Kärnkraften går för fullt
Vid en närmare titt på siffrorna ser man att kärnkraften har gått för fullt hela perioden, 100 procent, att vattenkraften tidvis stått för nästan hälften av all el och att det under den senaste veckan blåst ganska ordentligt. Vindkraften har då levererat cirka 3 500–5000 MW, vilket motsvarar cirka 15-20 procent av den totala produktionen.
Vindkraftens bidrag är annars den mest rörliga parametern i systemet. Den 1 februari till exempel låg vindkraften tidvis nere på drygt 500 MW, vilket innebar att den då endast levererade knappt 3 procent av elproduktionen.
– Ett scenario med lite vind och stor kyla gör att läget blir ansträngt. Och vindkraften presterar ofta sämre när det är riktigt kallt. Då har vi ett importbehov. Men import i sig behöver inte vara ett problem, men Norden som helhet är ett underskottsområde under topplasttimmar, säger Pontus de Maré.
Sjunkande kraftbalans
Under de senaste tio årens topplasttimmar har nettoimporten av el till Sverige varit i snitt 1 300 MWh/h. Det är framför allt Norge, med sin stora vattenkraftsresurs, som är det främsta importlandet. Vid enstaka tillfällen importerar vi också från till exempel Tyskland och Polen. Det finns dock inga avtal om garanterad importvolym från något land.
I kraftbalansrapporten från 2020 varnade SvK för sjunkande kraftbalans under topplasttimmar för vintern 2020/21. Anledningen är att Ringhals 1 lades ned vid årsskiftet, viket ökat effektunderskottet med cirka 800 MW.
Det är ju framför allt södra Sverige som drabbas – där kan underskottet bli upp till 9 000 MW under topplast, enligt rapporten. Och överföringskapaciteten från norra Sverige är max 7 300 MW. Så en viktig del av effektutmaningen handlar även om bristande överföringskapacitet.
Enligt SvK:s kraftscenarier är vi dock fortfarande inne i en normalvinter. Gränsen går vid 26 600 MW. Vid ett sådant läge beräknar SvK att effektunderskottet blir 1700 MW. Och vid en så kallad tioårsvinter räknar SvK med ett effektbehov på 27 800 MW, vilket innebär ett underskott på 2 900 MW.
– Vi ser att marginalerna har minskat och att importbehovet är större under topplasttimmar. Sedan har nedläggningen av Ringhals 1 även lett till andra konsekvenser för kraftsystemens stabilitet.
Hur ser du på de höga elpriserna?
– De är höga, men inte rekordhöga, och det speglar utbud och efterfrågan. Men det är egentligen inte min sak att bedöma dem. Det får andra dra slutsatser av. Däremot ligger det på SvK att bygga bort flaskhalsarna för att utjämna prisskillnaden mellan elområden.
Osäker framtid för effektreserven
Ytterligare en osäkerhetsfaktor är framtiden för effektreserven, som idag utgörs av oljekraftverket i Karlshamn. (Tidigare fanns även en bortkopplingsdel på drygt 200 MW i effektreserven.) Verket har stått standby ett antal gånger denna vinter och var även i gång sommaren 2020 för att säkra stabiliteten.
Reserven krockar med nya EU-regler om hur den inre marknaden ska fungera, och Energimarknadsinspektionen ska inom kort lägga förslag om en så kallad tillförlighetsnorm som kan ge nya förutsättningar för reservkraften.
– Det är lite osäkert vad detta innebär i dagsläget. Men vi har avtal om reservkraft till 2024 så länge i alla fall, säger Pontus de Maré.
Johan Wickström
