Hösten 2020 kom beskedet att Liquid Wind inleder ett samarbete med Övik Energi där målet är att bygga en ny anläggning för elektrobränsle. Här ska Liquid Wind producera 50 000 ton e-metanol per år, med fokus på fartygsindustrin. Råvaran är förnybar vätgas kombinerad med koldioxid.
– Liquid Wind är nog det mest spännande inom elektrobränslen just nu. Stora aktörer inom sjöfartssektorn har indikerat att de är villiga att betala extra för förnybara alternativ, säger Maria Grahn, forskare i energisystem på Chalmers.
Elektrobränslen är ett samlingsnamn för bränslen baserade på vätgas och koldioxid. Genom att använda olika katalysmaterial, tryck och temperatur kan man få fram flera typer av bränslen.
Men varför då gå omvägen till elektrobränslen om man kan använda vätgasen i bränsleceller?
– Fördelen är att du kan använda den befintliga bränsleinfrastrukturen, medan det fortfarande finns en del utmaningar med vätgasen.
I dagsläget finns det bara en kommersiell anläggning för elektrobränslen, på Island, där man producerar e-metanol. Utöver det finns ett 40-tal pilotanläggningar runt om i Europa.
– Jag tror att batterier passar bäst för kortväga transporter, medan vätgas och flytande bränslen kommer dominera inom flyg och sjöfart.
Utvecklingen skapar nya möjligheter för bolag som släpper ut koldioxid, till exempel kraftvärmeverk. En utmaning för elektrobränslena är dock kostnaden.
– Den största kostnaden är att producera vätgasen, men priset för elektrolysörer går successivt ned. Inom kort räknar vi med att elektrobränslen kostar ungefär lika mycket som avancerade biodrivmedel, säger Maria Grahn.
Hur stort kan elektrobränslen bli?
– I våra modellkörningar ser vi de kan ta uppemot 20 procent av bränslemarknaden. Men kalkylen beror på hur marknaden för infångning av koldioxid (bio-ccs) utvecklas. Ju mindre acceptans för koldioxidlagring, desto bättre blir marknaden för elektrobränslen.
Johan Wickström
