Vad är det som lockar med skogsbranschen?
– Sveaskog är i en mycket spännande utvecklingsfas i en bransch som går igenom en omställning. Företaget ska verkställa och förverkliga ett hållbart skogsbruk. Det ska bli spännande och inspirerande att få leda den utvecklingen. Det känns också att jag nu landar rätt med tanke på min bakgrund som holländsk-kanadensisk skogsingenjör.
Skogsindustrins klimatpåverkan är omdiskuterad – hur ser du på den diskussionen?
– Det är en diskussion som jag ska sätta mig in mer och som jag känner igen från energibranschen. Ofta bottnar det i bristande förtroende och där tror jag att vi måste skapa en mer konstruktiv dialog tillsammans. Det blir en utmaning för skogsbranschen.
Är bioråvaran hotad?
– Skogen är en viktig resurs i klimatarbetet. Både som förnybar råvara som kan bidra till att vi bygger mer i trä och att fossilbaserade produkter kan fasas ut – såsom biobränsle, plast, textil med mera. Samtidigt är skogen viktig som kolsänka och för den biologiska mångfalden. Efterfrågan och konkurrensen för bioråvaran som restprodukt från skogsindustrin kommer att öka. Men jag ser inte att den är hotad.
Varför fick du egentligen sluta på Jämtkraft?
– Jag vet faktiskt inte. Det enda jag hörde var att styrelsen ansåg att man behövde ett annat ledarskap. Men jag vill inte säga så mycket om det – nu tittar jag framåt.
Kommer du inte sakna energifrågorna?
– Jag kommer inte att vara så långt bort från energibranschen. Det finns många paralleller och vi kommer mötas vid kraftverken och i skogen.
Vad tar du med dig från energibranschen in i ditt nya jobb?
– Ett exempel är när jag som generaldirektör för Energimyndigheten jobbade tillsammans med andra myndigheter för att ge bra förutsättningar för vattenkraften så att man kan fortsätta investera med moderna miljötillstånd. Det handlade mycket om att skapa en konstruktiv dialog, ömsesidig förståelse och förtroende. Detta är något som också behövs i skogsbranschen.
Hur ser du på utvecklingen i energibranschen sedan du började där på 1990-talet?
–Den stora grejen är ju klimatdiskussionen som drev på utvecklingen där man insåg att man måste investera i förnybart. Det var ganska nytt när jag började, vilket kanske är svårt att tänka sig nu. Sedan har kraven och förväntningarna på branschen ändrats och många nya aktörer har kommit in.
Och energibranschen har fått en allt viktigare roll i klimatomställningen?
– Ja, energibranschen blev den största förändringssektorn i Parisavtalet. Nu har ju energiföretagen blivit en möjliggörare för omställning i andra sektorer, som transport och industri.
Nu pågår klimattoppmötet i Glasgow (COP26) – vad tror du om möjligheterna att uppnå resultat där?
– Det är ett väldigt viktigt möte. Framför allt för att se var vi står när det gäller alla målsättningar vi kom överens om i Paris, och för att få fram rätt finansieringsmodeller. Vi ska inte underskatta vikten av att samlas som FN-länder i klimatförhandlingarna, men vi ska också vara realistiska och beredda på besvikelse för att övergripande resultatet dikteras tyvärr ofta av dem som rör sig långsammast.
Slutligen – kommer du återvända till energibranschen igen?
– Haha, vi får se, nu är det skogen som gäller. Men energi kommer jag alltid ha med mig.
Johan Wickström
