Vad är det som är nytt med energieffektivisering? Inget. Vad är det som är nytt med att hushålla med våra resurser? Inget. Är det därför – för att det saknar ett nyhetsvärde – som gör att just potentialen med att energieffektivisera inte lyfts fram mer i energidebatten? Men även om effektiviseringen i sig inte är ny, så är konsekvenserna och behovet desto nyare.
Självklart ska vi ha ett starkt och tydligt fokus på tillförsel av energi. Vi behöver producera mer el i Sverige, och vi behöver underlätta och snabba på våra tillståndsprövningar för att detta ska kunna ske. Men samtidigt som vi måste producera mer el behöver vi minska vår elanvändning. Vi måste klara av att kunna ha ett fokus på både energitillförsel och energianvändning. Se helheten. Se alla delar som pusselbitar där alla har sin plats. Tillförsel och användning.
Att ha ett fokus på energianvändning och på energieffektivisering handlar inte bara om att minska elanvändningen för att klara de stigande elpriserna, och därmed de ökande elkostnaderna. Det handlar också om att minska elanvändningen så att vi kan exportera mer el. Frigjord el i Sverige ersätter elproduktion med högre klimatpåverkan inom den europeiska elmarknaden. Frigjord el möjliggör också export av el till Polen. Polen exporterar till Slovakien, som i sin tur exporterar till Ukraina. Solidaritet, utfasning av fossila energikällor och minskade kostnader för fastighetsägare och företag i Sverige. Det är konsekvenserna av att energieffektivisera.
Finns det en förutfattad mening att energieffektivisering är samma som
välfärdsminskning?
Varför ser vi inte då ett större fokus på energieffektivisering från våra politiker? Trots alla dessa påtagligt goda effekter av att energieffektivisera? Här är det fritt fram att spekulera. Är frågan om energieffektivisering ”inmutad” av den ena falangen inom politiken? Är den inmutad så pass mycket att övriga partier backar? Eller finns det en förutfattad mening att energieffektivisering är samma som välfärdsminskning, och just välfärdsminskning är inget som våra folkvalda politiker vill bli förknippade med?
Oavsett vad så är det olyckligt. Det vi behöver är en stark, gemensam och partiöverskridande enighet om det goda och nödvändiga med att energieffektivisering. Att energieffektivisera är en ledningsfråga. Har till exempel ett företag inte bestämt sig, satt upp mål, hittat strategier för att energieffektivisera händer inte mycket. Även om åtgärderna ibland är både busenkla och utan investering. Samma gäller såklart ett land. Har vi inte ledare som pekar ut vägen och visar oss riktningen så är det olyckligt.
Så vad händer nu? Jo, vi ser imponerade och spridda exempel på företag och fastighetsägare som med gott initiativ och drivkraft lyckats minska sina kilowattimmar, trots avsaknaden av en uttalad nationell strategi. Goda exempel som vi måste hjälpas åt att sprida! Både för att visa på möjligheterna, och för att visa på vad energieffektivisering i realiteten innebär. Så låt oss fortsätta lyfta fram för våra folkvalda ledare att det går att energieffektivisera, och låt oss fortsätta lyfta fram vikten av att vi får styrmedel som styr rätt – som både är träffsäkra och ger incitament. Energieffektivisering är inte hela lösningen på den energikris vi är mitt inne i nu. Inte alls. Men den är en del av lösningen som vi inte har råd att vare sig missa eller förbise.
Louise Ödlund
