De flesta energiföretag med vattenkraft i portföljen har påbörjat miljöprövningarna av sina verk. En av de större aktörerna är Fortum som driver 111 hel- och delägda vattenkraftverk i Klarälven, Dalälven, Gullspångsälven, Indalsälven, Ljungan och Ljusnan. Den första prövningen sker i februari 2023 och den sista 2036.
– Vi har ett enormt stort arbete framför oss och det kommer att pågå under en lång tid. Vi har nu kört igång med Gullspångsälven och Ljungan. Det är de älvar som är först ut 2023 och sedan kommer nedre Dalälven som ska omprövas 2024, säger Sara Sandberg, miljöchef för vattenkraften på Fortum Sverige:
– Vi är ett stort gäng som jobbar med frågorna dagligen. I teamet ingår många olika kompetenser, som juridik, dammsäkerhet, vattenplanering, projektledare och miljö. Vi har också börjat involvera miljökonsulter, och ligger ganska bra till enligt tidplan. Vi samlar in kunskap om de här älvsträckorna och analyserar miljöförbättringar och vilken påverkan det skulle få på vår verksamhet.
Pilotprojekt i Ljungan
Fortum har som mål att minska sin miljö- och klimatpåverkan, och genomför och deltar kontinuerligt i olika projekt för att främja biologisk mångfald och livsmiljöer som påverkas av vattenkraften. I samarbete med Vattenkraftens Miljöfond har man drivit ett pilotprojekt i Ljungan tillsammans med Länsstyrelserna i Jämtlands och Västernorrlands län samt andra verksamhetsutövare i Ljungan.
Syftet var att utarbeta och testa arbetsmetoder för regional samverkan enligt förslag i den nationella planen, och till att ta fram underlag för samordnade prövningar i Ljungans huvudavrinningsområde inklusive Gimån.
– Vi har haft stor nytta av att vara med i projektet. Vi fick möjlighet att testa processen kring den nationella planen och tillsammans gå igenom vad samverkansprocessen ska gå ut på. Vi kunde också titta på vad det finns det för potential för miljöförbättringar i Ljungan. Det finns många bra underlag att jobba utifrån i de här projektresultaten.
Förvånad över åtgärder
Sverige är uppdelat i fem vattendistrikt och en länsstyrelse i varje vattendistrikt är utsedd att vara vattenmyndighet. Det är vattenmyndighetens ansvar att ta fram miljökonsekvensnormer som vattenkraften ska prövas utifrån.
Sara Sandberg är förvånad över de åtgärder som Vattenmyndigheten föreslår för Dalälven och Gullspångsälven:
– Än så länge är ju allt lite oklart, eftersom normerna ännu inte är fastslagna. Men vi ställer oss frågande till att det inte finns någon bedömning av produktionsbortfallet i samband med de miljöåtgärder som föreslås. Vi har kontaktat Vattenmyndigheten för att få ytterligare information, men ännu inte fått något svar.
Det är relativt lätt att hitta vilken miljökvalitetsnorm som gäller för en viss typ av vattenförekomst och vilka åtgärder som är föreslagna för att nå normen, berättar Sara Sandberg:
– Men det finns ju sällan en konkret bedömning av nyttan med den åtgärden eller bedömd kostnad. För oss är det viktigt att förstå båda delarna. Jag tycker att det är svårt att förstå vissa bedömningar, till exempel om en vattenförekomst bedöms vara naturlig eller kraftigt modifierad.
Öppenhet för nya lösningar
Fiskvägar är en vanligt förekommande åtgärd som föreslås.
– Vi försöker hitta flera olika sätt att hantera fiskpassager på. Det finns en tendens till att man hamnar i en specifik tekniklösning. Jag tror att det skulle stimulera en teknikutveckling om alla inblandade hade en öppenhet för olika typer av lösningar, säger Sara Sandberg.
Samverkan kunde fungera ännu bättre, menar Sara Sandberg:
– Vi vill ju att det här ska bli bra. Den nationella planen är ett viktigt verktyg för att hitta åtgärder som ger en hög miljönytta med begränsad påverkan på energisystemet. Vi tror att samverkansprocessen skulle gynnas av en tätare dialog med Vattenmyndigheterna.
Marie Kofod-Hansen
