EU:s Ren energi-paket har tröskats igenom i många omgångar och skulle egentligen ha införts redan den 1 januari 2021. Syftet med direktivet är att anpassa elmarknaden till energiomställningen med mer förnybar elproduktion, mer aktiva kunder och nya former av aktörer.
Redan i februari 2020 presenterade Energimarknadsinspektionen (Ei) sin rapport om hur det nya regelverket skulle kunna införas i Sverige, men sedan dröjde det till mars 2022 innan ett regeringsförslag låg på bordet. Lagförslaget klubbades i riksdagen den 18 maj och träder i kraft den 1 juli i år.
– Genomförandet av ren energi-paketet är rejält försenat och berör i detta första steg bara elnätsverksamheten. Reglerna för elhandelsföretag kommer troligen i slutet av året, säger Catherine Lillo, regionchef på Energiföretagen.
Det nya regelverket är en av de största förändringarna på elmarknaden sedan avregleringen, menar Catherine Lillo, men det återstår fortfarande arbete med att tydliggöra lagändringarna i föreskrifter:
– Ei har fått i uppdrag att utforma detaljerna i föreskrifterna och kommer i det arbetet behöva ta hjälp av branschen. Så ett tips är att engagera sig eller bevaka deras arbete.
Här är sex viktiga förändringar:
1. Renodlad elnätsverksamhet
Elnätsföretag kommer som huvudregel inte att få bedriva annan verksamhet än nätverksamhet. Utöver elnät får företagen driva andra nät, till exempel gas, fiber, vatten och fjärrvärme. Däremot får man inte bedriva fjärrvärmeproduktion. Dessutom får företaget också reparera och underhålla andra företags nät.
– Det här kan få stora konsekvenser för många kommunala bolag, som tidigare haft flera tjänster och verksamheter i samma bolag som elnät. Elnätsföretagen har dock fått en övergångstid till den 31 december 2023 för att göra omstruktureringar, säger Catherine Lillo.
2. Nytt begrepp ger ökat ansvar
I lagstiftningen införs ett nytt begrepp för samtliga lokal- och regionnät – distributionsnätsföretag. Distributionsnätsföretag omfattas av alla skyldigheter som en så kallad distribution system operator (DSO) krävs på i EU:s direktivtext. I praktiken införs ett antal nya uppgifter än tidigare för DSO:er, till exempel att göra nätutvecklingsplaner och använda flextjänster.
– Det blir en mer komplex hantering, vilket kan vara utmanande för framför allt mindre företag. Vi hade önskat ett klargörande av ansvars- och rollfördelning mellan Svk respektive lokal- och regionnät.
3. Alla företag ska ta fram nätutvecklingsplaner
Alla elnätsföretag ska ta fram nätutvecklingsplaner vartannat år som visar hur nätverksamheten utvecklas. Planerna ska blicka 5–10 år fram i tiden och bland annat ta upp användningen av flex- och stödtjänster, lagring med mera som används som alternativ till nätutbyggnad.
– Det här kan bli ett stort arbete för elnätsföretagen men det är än så länge otydligt på vilket sätt planerna ska användas. Dessutom behöver det klargöras vilken skyldighet andra samhällsaktörer har att medverka samt vilken skyldighet elnätsföretagen har att efterleva planerna.
4. Användning av stödtjänster
Stödtjänster kommer få en viktigare roll på elnätsmarknaden. Det handlar om icke-frekvensrelaterade tjänster, för till exempel spänningsreglering och reaktiv effekt, som behövs för elnätsdriften. Elnätsföretagen måste upphandla dessa tjänster på ett marknadsbaserat sätt, men det finns inget hinder mot att utföra dem i egen regi.
– Om man inte utför tjänsterna själv behöver man undersöka vilka som kan erbjuda dem och hur tjänsterna kan anskaffas, vilket kan bli komplext.
5. Mer fokus på flextjänster
Användningen av flexibilitetstjänsterna ses som ett viktigt verktyg i omställningen. Elnätföretagen ska använda tjänsterna som ett komplement till nätutbyggnad, för att förbättra effektiviteten i driften. När intäktsramen bestäms ska denna ta hänsyn till i vilken utsträckning tjänsterna används.
– Bedömningen ska få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. Det är fortfarande inte helt tydligt hur detta ska gå till och det lär dröja innan vi har etablerade marknadsplatser och produkter på plats. Ei har fått i uppdrag att ta fram föreskrifter för elnätsföretagens skyldighet att ta fram specifikationer och standardprodukter för flextjänster Ei.
6. Förbud mot laddpunkter och lagring
Huvudprincipen är att elnätsföretag inte får äga energilagring eller laddpunkter. Dock kan företaget ha laddpunkter för eget bruk. Det finns också möjlighet till enskilda undantag om det saknas marknadsalternativ eller för glesbygd. Energilagring som klassas som en nätkomponent som är nödvändiga för drift av elnätet omfattas inte av förbudet.
– De elnätsföretag som idag äger laddpunkter och lagring som inte kan undantas från förbudet måste fasa ut dessa inom fem år. Det är positivt att det nu tydliggörs vad som gäller då dessa områden inte ingår i dagens regelverk.
Johan Wickström
