När vi rullar in i Ludvika ser vi kommunens landmärke på långt håll: Krafttanken – en container med två stora rör som sticker ut i fronten, med ett bolliknande föremål på var sin spets. Det ser ut lite som en jätteinsekt från en gammal science fiction-film.
Hitachi Energy
Anställda: Cirka 40 000, varav 4 500 i Sverige. 3 000 i Ludvika.
Omsättning: 10 miljarder dollar globalt, varav 13,7 miljarder kronor i Sverige (2021).
Export: Cirka 90-95 procent.
Affärsområden: Grid Automation, Grid Integration, High Voltage Products och Transformers.
Ursprungligen skulle detta plåtfodral ha använts för världens största transformator, som tillverkats hos den lokala industrijätten Hitachi Energy, men fodralet var för stort för att transporteras och blev kvar i Ludvika. Istället inrymmer det nu, sedan 2019, ett batterilager som utgör kärnan i det mikronät som byggts upp i kommunen.
Nätet inkluderar även solkraftsanläggningar på ett par kommunala tak och Ludvika kraftstation (3,5 MW), det lokala vattenkraftverket mitt i stan. I projektet, som drivs av det regionala utvecklingsbolaget Samarkand2015 (se artikel intill), ingår förutom kommunen och Hitachi Energy även det regionala energiföretaget VB Energi, VB Kraft plus ett antal andra aktörer.
Tanken är att kunna utnyttja detta system för ödrift – om region- och stamnätet faller ifrån. Då finns möjligheten även till dödnätsstart.
– Vi är den första kommunen som har fossilfri ödrift vad jag vet. Det känns viktigt att jobba med gemensamma utmaningar och hitta hållbara lösningar tillsammans, säger Malin Wallenberg, vd på VB Energi när vi går in i tanken.
Här inne finns ett batterilager på ett par hundra kWh, växelriktare, transformator och styrsystem.
VB Energikoncernen (2021)
Anställda: 64.
Omsättning: 624 milj kr.
Fjärrvärme: 233 GWh.
Elförsäljning: 341 GWh, däribland 89 GWh lokal vattenkraftsel.
– Krafttanken är ett multifunktionellt energilager som kan försörja samhällskritiska funktioner med el genom att starta igång det närliggande vattenkraftverket, säger Malin Wallenberg.
Men det återstår fortfarande tekniska utmaningar för projektet, som även finansieras av Energimyndigheten.
– Det blir stora svängningar när vi testat det. Vi jobbar för att få ordning på frekvensen. Det är svårt att stabilisera den när det är så små nät. Men på sikt kan vi nog lägga till fler av våra vattenkraftverk till nätet, säger Mattias Holmström, vd på VB Kraft, kommunens elproduktionsbolag.
Att den 75 ton tunga plåtlådan skulle användas för detta ändamål var inte alls givet på förhand. Det var Hitachi Energy som tog kontakt med Samarkand2015 och frågade om de ville ta hand om lådan.
– Vi visste ju egentligen inte alls vad vi skulle göra med lådan, men jag tänkte att vi kommer nog på något, säger Lars Lindblom, vd på Samarkand2015, med ett skratt.
Vi åker vidare ner till Ludvika kraftstation, som varit i drift alltsedan 1902 vid Ludvika ström. Vattnet kommer från sjön Väsman och leds i en drygt 300 meter lång tunnel ner till anläggningen, vars senaste turbintillskott – Tor – är från 2007.
Denna oktoberdag är det dock tyst och stilla inne i turbinhallen, i den stiliga tegelfastigheten.
– Det har regnat lite för lite i år. Vi sparar vatten och kör igång i november, säger Mattias Holmström.
I ett sidoflöde, några kilometer nedströms, ligger Hällsjöns vattenkraftstation, som också ägs av VB Kraft. Här byggdes kraftverket redan 1893 tillsammans med världens första kommersiella 3-fasöverföring av el, där leveransen gick till Grängesbergsgruvan, 15 kilometer bort.
Inte för inte brukar Ludvika kallas för elens vagga. Ledningen till Grängesberg var Aseas första order (Allmänna Svenska Elektriska AB), och några år därefter, 1900, grundades Elektriska AB Magnet av Ludvikabon Carl Roth – ett företag som senare köptes upp av Asea och blev en central del för företagets snabba utveckling.
De tekniska landvinningarna här i södra Dalarna lade grunden till ABB och givetvis till Hitachi Energy, som idag tagit över stafettpinnen för den globala starkströmsaffären.
Marknaden kokar bokstavligen. Det är en extrem expansion.
Vid årsskiftet ska de japanska ägarna köpa ut de sista posterna från ABB. Och de borde vara nöjda med sin investering. Bara under årets sommarmånader kom det in ordrar på över 10 miljarder kronor, bland annat från den stora havsvindparken Hornsea 3.
– Marknaden kokar bokstavligen. Det är en extrem expansion. Vi har nu en bra basbeläggning flera år framåt, säger Håkan Flink, strategisk ambassadör för Kompetenstillväxt på Hitachi Energy, medan vi tar igen oss med en kaffe högst upp i ett av representationsrummen på huvudkontoret, där hela kommunen ligger som ett panorama utanför fönstret.
Det som driver på utvecklingen är den gröna energiomställningen. Hitachi Energy är bland annat världsledande på HVDC-teknik, högspänd likström, som används för att föra över elkraften över längre sträckor med låga förluster. Tekniken är svensk i grunden och världspremiären var Gotlandskabeln 1954. Sedan dess finns tekniken i världens alla hörn, inte minst i Kina där företaget har installerat sina största komponenter med transformatorer på 1 100 kV som transporterar el över 3 000 km.
Hitachi Energy gör det mesta inom kraftteknik, till exempel transformatorer, shuntreaktorer, ställverk, brytare och HVDC-ventiler med mera. Därtill en rad digitala lösningar för styrning och kontroll. Det är ett smörgåsbord av elnätsprodukter som behövs vid till exempel de stora havsbaserade vindkraftparker som nu växer stadigt.
En av företagets senaste ordrar är till exempel att leverera transformatorer och omriktarstationer till Dogger Bank, 13 mil öster om centrala Storbritannien, där världens största vindkraftspark nu byggs (2 400 MW) och vars el ska försörja 6 miljoner hushåll. Växelströmmen från vindkraftverken samlas ihop till en AC-station där spänningen höjs till runt 150 kV i en transformator, riktas om till likström och sedan skickas elen till land via sjökablar där elen riktas tillbaka till växelström för vidare transport ut till nätet.
För att klara utmaningen satte företaget som mål under våren att rekrytera 1 000 nya personer under året, varav 700 till Ludvika, mestadels ingenjörer. För dem som ger tips som kan leda till en lyckad rekrytering erbjuder Hitachi Energy en tipspeng.
– Det har gått bra. Hittills har vi anställt cirka två tredjedelar av dessa 1 000 personer, men vi har ett fortsatt högt rekryteringsbehov även framöver, säger Håkan Flink.
Vad är det som lockar – Ludvika ligger väl ändå lite avsides?
– Det är nog för att vi är världsledande – det imponerar på ingenjörer. Vi har också samarbetsavtal med universitet. Sedan har vi ett bra samarbete med Samarkand2015 som hjälper till att hitta aktiviteter till medflyttande bland annat. Utan det lokala samarbetet skulle vi inte klarat detta, säger Håkan Flink innan vi beger oss ned för att titta på en av de olika produktionslinorna.
Vi får ta på oss, hjälm, glasögon, väst och speciella skor med gummisula innan vi går ut i den rena och strukturerade verkstadsmiljön, där fotografen bara få ta bilder på vissa utvalda objekt och miljöer. Inga företagshemligheter får komma på vift.
Vid första anhalten byggs själva stålkärnan: tusentals mikrotunna plåtar läggs ihop till ett så kallat kärnben.
Vid en av lindningarna står en ung kvinna som minutiöst virar dit kopparledningen runt spolen, medan hennes kollega kollar instruktioner på dataskärmen. Hon böjer och skarvar så att varje del hamnar rätt.
– Det är ett arbete som kräver en rejäl dos tålamod. Det tar sju år innan man blir fullärd i det här arbetet, konstaterar Håkan Flink.
Totalt ska fyra mil kopparledning viras runt spolen, som om något år ska skeppas vidare till Doggers bank. Alla transformatorer är skräddarsydda – det finns inga standardlösningar.
När lindningen och alla övriga installationer och anslutningsdon är monterade på transformatorn ska den in i torkrummet.
– Vi drar ut 650 liter fukt i den här processen. Sedan har vi 20 timmar på oss att stoppa in den i transformatortanken.
Och nu närmar vi oss slutsteget. Tyvärr är den stora Mammuthallen avstängd för tester.
– Där inne testar vi alla transformatorer i en vecka, det är väldigt hårda prover. Totalt blir det 60–80 transformatorer per år som rullar ut ur företagets portar, säger Håkan Flink.
Men det slutar inte där. Att transportera dessa anläggningar kräver noggrann planering. Ett exempel är när Hitachi Energy i våras, på Ellevios uppdrag, skulle skicka iväg en transformator till Tovåsen utanför Ånge för att kopplas in i ett stort vindkraftskluster. Det krävdes en 106 meter lång transport med 256 hjul för att frakta den 390 ton tunga komponenten till sin slutdestination – och logistiken tog ett år att planera.
Bara några hundra meter från Hitachi Energys fabrik ligger sista anhalten på dagens rundtur i energistaden. Här vid kanten av Väsman ligger Lyviksverket, VB Energis värmeverk som försörjer kommunen med fjärrvärme.
Men verket lever också i ett slags symbios med sina industrigrannar. Härifrån levereras 8–10 GWh processvärme till Hitachi Energy som i gengäld levererar tillbaka energi när så behövs. Och det andra företaget, Impregna – som exporterar el- och telestolpar – levererar returträ till Lyviksverket och får processvärme tillbaka.
– Spillvärme är en allt större del av vår värmeproduktion, det motsvarar 40 GWh per år. Utöver det är det biobränsle av olika slag, till exempel returträ och sågspån. Sedan 2020 är vår produktion helt fossilfri, säger Christer Johansson, produktionschef på VB Energi.
Runt ett konferensbord ger han en presentation av företagets verksamhet. Fram tonar bilden av en energikoncern som ligger långt fram på det mesta, inte minst när det gäller elnät, där kraven borde vara höga med tanke på kommunens energiintensitet.
– Vi var klara med vårt elmätarbytesprojekt redan 2018, vilket innebär att våra kunder när som helst kan välja ett timspotavtal för elhandel och även i rask takt få sina solceller eller laddpunkter anslutna, säger Malin Wallenberg.
När vi åker iväg från energiområdet ser vi ytterligare en stor, tom transformatorlåda. Runt denna ligger den japanskinspirerade trädgården, Zento Garden, med slingrande gångstigar och växter som ska växla färg efter årstid. En plats för kontemplation kanske – och i lådan lär det dyka upp nya saker på sikt. Kanske ett museum eller ett kafé – om samarbetsklimatet fortsätter på detta sätt.
”Vi ska in med folk och ut med gods”Lars Lindblom, vd på Samarkand2015.I Ludvika finns ett väl etablerat samarbete mellan kommun, region och företag.
Nyckeln till det är det regionala utvecklingsbolaget Samarkand2015.
Hur ska man egentligen attrahera kompetens och företag till en mindre landsortskommun? Det är huvudfrågan för utvecklingsbolaget Samarkand2015, som varit en nyckelaktör för Ludvikas expansion. Bolaget, som samägs av privata företag, myndigheter och kommuner, verkar aktivt inom en rad områden och har ett 30-tal företag som medlemmar.– Vår verksamhet handlar bland annat om kompetensförsörjning, att bredda arbetsmarknaden och om ett antal strategiska projekt, inte minst inom verksamhetsområdet High Voltage Valley, säger Lars Lindblom, vd på Samarkand2015.
Bakom begreppet High Voltage Valley finns en ambition om att säkra och vidareutveckla den position som kommunen har inom elkraftsteknik.– Krafttanken är ett konkret projekt inom detta. Vi har också tittat på kopplingen mellan solceller och vätgasproduktion tillsammans med VB Energi, säger Lars Lindblom.En annan viktig del handlar om att ta bort hinder för näringslivet, till exempel att förbättra infrastrukturen till och från Ludvika.
– Vi tittar till exempel på vägar, järnvägar och bostadsförsörjning. Vi ska in med folk och ut med gods brukar jag säga, säger Lars Lindblom.
– Konkret handlar det till exempel om att korta ner tågtiden från Västerås. Det måste gå snabbare att ta sig hit för dem som pendlar.
Johan Wickström