I drygt 40 år har Gällivare Energi värmt upp stora delar av kommunen och närliggande samhällen. Företaget har runt 1 900 anslutna fastigheter och ett 14 mil långt fjärrvärmenät.
Basen är det stora kraftvärmeverket som kompletteras med en äldre fastbränslepanna, pelletspannor samt några oljepannor som spets- och reservkraft. Men nu börjar det bli dags att fasa ut den äldre fastbränslepannan samt en oljepanna från 1980-talet.
– Vi tittar på att ersätta dem med två biooljepannor, men priset på bioolja har gått upp kraftigt nu, framför allt beroende på kriget i Ukraina, säger Theresa Savonen, vd på Gällivare Energi.
Nästan bara biobränslen
Från början var det torv som var huvudbränslet i företagets pannor, men nu är det nästan enbart biobränslen som står för värmen: bark, grot, flis och sågspån.
– Man kan ju tro att det finns hur mycket bränsle som helst här uppe, men i en fjällregion är det inte så mycket ändå. Våra bränslekostnader ligger högre än för många andra bolag på grund av långa transporter.
Transportkostnaderna var det första som gick upp under prisuppgången som inleddes i början av året, därefter kom stigande bränslepriser. Inför vintern jobbar Gällivare Energi med att se över sina bränsleavtal.
– Vi jobbar brett med bränslefrågan och har många olika leverantörer för att skapa en marknad. Vi vill kunna verka lokalt, säger Theresa Savonen.
En del av detta skulle kunna vara att öka den lokala grotproduktionen. Den delen lade Sveaskog av med för några år sedan på grund av dålig lönsamhet.
– Då försvann den marknaden, men nu har vi tillsammans jobbat för att få igång den igen. Men det tar lite tid att ställa om – det saknas maskinförare.
Flexibel kraftvärme
Företagets kraftvärmepanna är flexibel och kan ta emot många typer av biobränslen och det kan behövas.
– Konkurrensen om alla biobränslen kommer att öka så vi försöker hålla en flexibilitet.
Biobränslen ska ju användas till det mesta. I finska Kemi (30 mil bort) ska man starta en ny massafabrik om ett par år och det lär skärpa prisbilden ytterligare, säger Theresa Savonen.
Utöver den tuffare prisbilden finns även diskussionerna i EU om att viss typ av biobränsle inte ska få klassas som förnybart bränsle.
– Det är mycket oroande och kan slå undan benen för vår verksamhet. Vi behöver verkligen långsiktiga spelregler i den här branschen.
I Gällivare har man dock turen att kunna räkna med mer spillvärme framöver. Redan idag har företaget en del projekt igång kring lågtempererad restvärme och 2026 kommer LKAB:s demoanläggning för järnsvampsproduktion med Hybrit- teknologin vara på plats.
– Vi räknar med att det blir stora mängder spillvärme därifrån, vilket är bra för oss. Vi vill gärna ha ett cirkulärt system och inte investera fast oss i dyra produktionsanläggningar, säger Theresa Savonen.
Johan Wickström
