EU-parlamentets reviderade definition av förnybar vätgas gör att vätgasen även kan produceras av befintlig förnybar elproduktion, säger Lars Andersson, ansvarig för vätgas på Energiföretagen.
– Det är något som Energiföretagen ihärdigt framfört under det senaste året sedan kommissionens förslag publicerades. Nu återstår att se om dessa föreslagna förändringar håller genom hela processen tills direktivet är antaget.
Anledningen till att dessa regler är så viktiga beror på att EU:s synsätt exempelvis kan påverka tillämpningen av statsstödsreglerna. Om ett vätgasprojekt inte uppfyller reglerna kan det därmed inte få statsstöd, något som många av dessa projekt räknar med i sin ekonomiska kalkyl då det ofta handlar om storskaliga satsningar med nya tillämpningar.
Detaljerade krav
Och det har funnits anledning till oro för svenska vätgassatsningar. Bakgrunden är EU:s förnybarhetsdirektiv (RED) där EU-kommissionen i våras i sin delegerade akt hade väldigt detaljerade krav för att vätgasen skulle få räknas som förnybar. Framför allt var den förnybara elen tvungen att komma från nya produktionsanläggningar och dessutom krävdes att denna el var producerad inom samma elområde som vätgasanläggningen. Tanken med detta var, enligt EU-kommissionen, att det skulle driva på utvecklingen till mer förnybar elproduktion och mer förnybar vätgas.
– Men för svensk del som har gått före och redan investerat väldigt mycket i förnybar elproduktion skulle ett sådant krav i stället stoppa vätgassatsningar, säger Lars Andersson.
Det som gjort att EU-parlamentet valt en annan väg än EU-kommissionen menar Lars Andersson har sin grund i det stora arbete bland företag och organisationer för att förklara för EU-parlamentariker vad konsekvenserna blir med en sådan detaljstyrning.
”Vi kan spela en avgörande roll”
Ett av de företag som arbetat med att få till en förändring i definitionen av förnybar vätgas är Fortum. För dem innebär omställningen till vätgas konkret att de producerar den förnybara el som behövs för att tillverka själva vätgasen. Eftersom Fortum äger en rad vattenkraftverk, vindkraftparker och biobaserade kraftvärmeverk i Sverige är det centralt för dem att befintliga anläggningarna för förnybar elproduktion räknas.
– Vi ser att vi kan spela en avgörande roll för många av de svenska vätgasprojekten kan bli av, säger Mosa Alasaly, EU-policychef för Fortum.
– Det som har gjort att vi har engagerat så mycket i denna fråga är att vi vill bidra till industrins minskade användning av fossila bränslen och där är vätgasen en viktig del. För att förnybar vätgas ska kunna spela en viktig roll i omställningen är det viktigt att man inte i ett tidigt skede låser in vätgasen i regleringen som sedan gör det svårt att realisera potentialen, vilket var fallet med EU-kommissionens förslag, säger Mosa Alasaly vidare.
Han är kritisk till att den delegerade akten var detaljerad ända ner på projektnivå, som han menar är ineffektiv sett ur ett samhällsperspektiv.
EU-parlamentets regelverk har inte så detaljerade krav. Dessutom har de tagit bort den geografiska korrelationen kopplat till elproduktionen, så i regelverket ses varje medlemsstat som ett elprisområde.
– Det ökar möjligheterna för svenska vätgasprojekt, särskilt i södra Sverige eftersom de inte behöver vara kopplade till elprisområdena 1–4, säger Mosa Alasaly.
Kontrakt med elproducent i samma område
Kraven för förnybar vätgas, enligt direktivet från EU-parlamentet, innebär att vätgastillverkaren måste teckna ett långtidskontrakt (PPA) med en elproducent i samma elprisområde eller med en havsbaserad vindkraftspark som är ansluten i samma elprisområde. Ytterligare ett krav är att vätgastillverkaren måste ha fysisk avstämning månadsvis då elproducenten ska redovisa att anläggningen faktiskt har producerat den el som har sålts.
– Om detta förslag antas som direktiv är det bra för svenska företag och en enorm skillnad jämfört med EU-kommissionens förslag där den befintliga förnybara elproduktionen får ett bäst-före-datum och inte kommer att räknas, säger Lars Andersson.
Nästa steg är att det tjeckiska ordförandeskapet ska ta ställning till direktivet. Därefter är det trilogmöte, det vill säga ett möte med företrädare för Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen som ska diskutera eventuella ändringar i direktivet. Om de kommer överens måste därefter överenskommelsen godkännas i respektive institution innan direktivet kan börja gälla. Trilogmöte för förnybarhetsdirektivet förväntas ske omkring årsskiftet.
Ann-Sofie Borglund
