De sex vindkraftverken höjer sig över det låglänta landskapet längs Haringvliet, ett inlopp i Nordsjön i sydvästra delen av Nederländerna. Vårsolen speglar sig i 115 000 solpaneler.
– Här blåser det bra och här är inga höga byggnader som skuggar solpanelerna, säger Herre van der Meulen, produktionschef på Vattenfall, som ansvarar för driften och det tekniska underhållet.
Bakom honom finns batterierna — samma sort som bilföretaget BMW använder — instoppade i tolv stora containrar. Batterierna är den tredje delen i energiparken, som ska producera cirka 140 GWh el per år, vilket motsvarar förbrukningen för 40 000 nederländska hushåll.
I Haringvliet delar alla de tre teknikerna samma nätanslutning, men en hybridanläggning kan även bestå av andra kombinationer, konstaterar Herre van der Meulen.
– Ibland kan det vara mer vettigt att kombinera enbart vind och batterier, eller batterier och sol, eller bara sol och vind. Men att kombinera är helt klart en lösning för framtiden, säger han.
Haringvliet Zuid, som är Vattenfalls första anläggning med alla de tre teknikslagen, togs i drift i slutet av mars 2022. Genom att kombinera vindkraft, solkraft och batterier hoppas företaget kunna leverera mer hållbar el till lägre kostnad för samhället.
Eftersom produktionsperioderna för vind- och solkraft kompletterar varandra är det möjligt att utnyttja den tillgängliga nätkapaciteten på ett smartare sätt.
– Antalet dagar på året när det både blåser ordentligt och är solsken är ganska få. Nu kan vi balansera energislagen bättre. När vi producerar mer än vi gör av med kan vi lagra i batterierna och använda när vi behöver, säger Herre van der Meulen.
Haringvliet ZuidVindkraft: Sex verk med en total effekt på 22 MW.
Solkraft: 115 000 paneler med en total effekt på 38 MW.
Batterikapacitet: 12 MW.
Driften blir kostnadseffektiv då alla teknikslag kan utnyttja samma infrastruktur som exempelvis vägar, nätanslutning och transformatorstationer. Dessutom används marken effektivt då de olika teknikslagen är samlade.
Haringvliet är en av mynningarna i Rhen-Meuse-deltat. Vi befinner oss på Goeree Overflakkee, en av flera låglänta öar och halvöar nära fastlandet några mil söder om Rotterdam. Några mil ut mot Nordsjön väntar Haringvlietdammen, som både är en sluss och översvämningsbarriär. Dammen är en del av Deltawerken, det omfattande system av vallar, barriärer, fördämningar och slussar som skyddar de utbredda landområden som i den här delen av Nederländerna ligger under havsnivån.
– Att få fram mark för vindkraft är svårt. Kommunerna kan säga nej, men i det här fallet var både kommunen och markägarna positivt inställda, säger Herre van der Meulen.
De tusentals solpanelerna breder ut sig som ett glimmande täcke under de knappt 150 meter höga vindturbinerna. Höjden är noga reglerad. Solpanelerna sitter på stålställningar, 1,5 meter ovanför marken.
– Höjden på solpanelerna bestäms av att folk tycker om att gå i området och vill ha fri sikt. Vi har byggt dem lite lägre än vi normalt gör, säger Robert Portier, talesperson på Vattenfalls kommunikationsavdelning.
Han visar med handen hur solen rör sig över himlen. Från Hollands Diep och floderna Rhen och Meuse i öster, rakt över närmsta samhället Middelharnis och sedan ut över Nordsjön mot sydvästra England.
– Vi har monterat panelerna så vi får maximal effekt under hela året. Vår och sommar är bästa säsongen för solenergi. Vinden ger mest effekt under vinterhalvåret.
För att underlätta etableringen av en energipark är tidiga kontakter med lokalsamhället avgörande, framhåller Robert Portier. Erbjudandet om motprestationer resulterade i det här fallet bland annat i nya gång- och cykelvägar i närområdet och en kulle med utsikt över landskapet.
Det handlar även om ekonomisk kompensation för dem som bor närmast och kan bli störda av vindturbinerna. Ett annat sätt för Vattenfall att skapa lokal acceptans i sina olika projekt är att invånarna har möjlighet att gå in som delägare. Än så länge har Vattenfall inte erbjudit delägarskap i Haringvliet Zuid. Däremot har bolaget tagit initiativ till en lokal energifond som finansierar lokala projekt med koppling till hållbar energi.
– Målet är 50 procent lokalt ägarskap, men vi är väl medvetna om att alla inte vill ha vindkraften. Det är naturligt och inget vi är rädda för, säger Robert Portier.
För mig är det viktigt att stödja satsningar på grön energi."
I bortre änden av energiparken mynnar en kanal som förbinder Middelharnis med Haringvliets vatten.
Anneke van der Slik är på hemväg efter en hundpromenad längs en av de gångstigar som anlagts i området. Hon anser att energiparken är bra för lokalsamhället.
– För mig är det viktigt att stödja satsningar på grön energi. Vi behöver komma bort från beroendet av naturgas, säger hon.
Middelharnis är ett av fyra större samhällen som tillsammans bildar kommunen Goeree Overflakkee med cirka 50 000 invånare. På ön, med samma namn som kommunen, finns totalt ett 70-tal vindkraftverk.
– Här i Middelharnis står vindturbinerna ganska glest. På andra platser på ön står de tätare och då blir människor tveksamma. Det kan jag förstå, säger Anneke van der Slik.
Vattenfalls anläggning är bra för vår image."
Några kvarter från hamnen ligger kommunkontoret, där Jaap Willem Eijkenduijn har det politiska ansvaret för både ekonomi och energifrågor.
– Vattenfalls anläggning är bra för vår image. Vi ser oss som föregångare i Nederländerna när det gäller energifrågor, säger han.
Kommunen har lagliga möjligheter att gå in som delägare i Haringvliet Zuid och andra energisatsningar, men har valt att inte göra det.
– Vi ser istället vår roll som möjliggörare. Vi försöker inspirera våra invånare och lokala företag att starta projekt inom förnybar energi. Den stora frågan för oss och hela landet är att komma bort från beroendet av naturgas och då är energiparken i Haringvliet ett viktigt steg på vägen, säger Jaap Willem Eijkenduijn.
Kommunen har förhandlat fram en lokal fond som alla företag som driver kommersiella energianläggningar måste avsätta pengar till. På ön finns också en omfattande produktion av vätgas. Vattenfall bidrar med cirka 10 000 euro per år. Totalt hamnar varje år en kvarts miljon euro i fonden. Invånarna får lämna förslag på vad pengarna ska användas till.
Erfarenheterna av det första året med Vattenfalls hybridpark är goda, anser Jaap Willem Eijkenduijn. Anläggningen levererar som planerat även om produktionen går ut på det nationella nätet och inte specifikt används på ön.
Nere vid Haringvliet packar Herre van der Meulen och Robert Portier ihop för att åka därifrån. Driften sköts nästan helt på distans. Däremot är de ofta på plats för att ta emot besökare, både från andra nederländska kommuner och från utlandet.
Att anläggningen skulle kombinera tre tekniker var inte självklart, konstaterar Robert Portier. Den ursprungliga planen var att utveckla sex vindkraftverk. Idén att samtidigt generera solenergi kom under arbetets gång.
– Vid den tiden fanns det tvivel om genomförbarheten, så installationen av solpanelerna och senare batterierna gjordes i form av ett pilotprojekt, vilket alla inblandade parter tyckte var vettigt, säger han.
Premiär för svenska hybridparkerNästa år, 2024, är det premiär för två nya hybridanläggningar i Sverige. Vattenfall ska kombinera vindkraft och batterier i Höge väg i Skåne och Hjuleberg i Halland.
Det är inte bara ute i Europa som Vattenfall prövar nya sätt att använda förnybar energi. Vindkraftsparkerna Höge väg i Skåne och Hjuleberg i Halland kompletteras med batterilagring och ska stå klara för drift under våren 2024.– Kombinationen ger klara synergieffekter. Vi stödjer elsystemet samtidigt som vi ser att vi kan få lönsamhet i projekten, säger projektledaren Johan Kronman.
Vattenfall driver de båda vindkraftsparkerna tillsammans med pensionsbolaget Skandia sedan nästan tio år tillbaka. Fördelen med att komplettera en existerande anläggning är att infrastruktur och nätanslutning redan finns på plats. Det finns en driftorganisation och kontakter med markägare att utgå från, framhåller Johan Kronman.– Bygger man från början går det att uppnå andra synergier, till exempel att kunna påverka design och göra gemensamma upphandlingar. Att redan från början kunna bestämma placeringen av batterilagret är en fördel, säger han.Vattenfall utreder också om det går att gå vidare med batterilagring på fler ställen.– Vi gör de här projekten för att lära oss mer. Det är kommersiella anläggningar, men eftersom de är våra första i Sverige betyder det att vi behöver bygga upp en del system och strukturer.Vad behöver ni lära er?– Batterilagring är ganska nytt, och i vissa fall saknas riktlinjer och regelverk för hur det ska gå till. När det gäller till exempel nätkoncession står det inget om batterilager, då får vi driva frågan i kontakt med bland annat Energimarknadsinspektionen.
Torbjörn Tenfält
