Tobhias Wikström är vd på Parachute Consulting och har en lång karriär inom Försvarsmakten, bland annat som divisionschef och flygchef i Luleå. Han har även arbetat i försvarets högkvarter där han var ansvarig för långsiktig planering och utveckling av stridsflygsystemet. Men för drygt ett år sedan valde han att sluta inom Försvarsmakten för att i stället ägna sig åt strategisk rådgivning inom bland annat vindkraftsutbyggnad.
Som flygchef i Luleå var även sakkunnig expert inom tillståndsfrågor för bland annat vindkraftverk och kraftledningar.
– Jag ser att jag kunde tillföra den civila marknaden kunskap kring utbyggnad av energiproduktion och riskhantering, vilket också är inriktningen på mitt bolag, säger Tobhias Wikström.
Många internremisser inom försvaret
Inom Försvarsmakten går alla tillståndsärenden för vindkraft via avdelningen för fysisk planering och infrastruktur. Sedan skickas ärendet på en internremiss till bland andra flygstaben, marinstaben och arméstaben. De i sin tur skickar ärendet vidare till bland annat det förband som ligger i det område där vindkraftsparken ska byggas. De som handskas med ärendena är miljö- och infrastrukturhandläggare, vilka är kunniga inom Miljöbalken och Försvarsmaktens mandat och rättigheter.
– Handläggarna tar också hjälp av erfarna officerare som kan försvarets verksamhet, tekniska system och hur verksamheten bedrivs i det aktuella området. Jag var just en sakkunnig som uttalade mig hur en vindkraftsutbyggnad kommer att påverka Försvarsmakten sett utifrån mitt perspektiv, berättar Tobhias Wikström.
Det kan ibland röra sig om enkla saker som att det inte på ett tydligt sätt framgår vilket år som vindkraftsparken ska börja producera el.
Vid flera tillfällen fick Tobhias Wikström underlag från vindkraftsprojektören som han inte förstod. Han såg inte heller vilka möjligheter som fanns att justera vindkraftsbolagets planer. Det fanns inte heller någon dialog mellan Länsstyrelsen och honom som sakkunnig påpekar han.
– Vindkraftsbolaget bedömer att de skriver ett bra underlag och gör en bra ansökan, men jag som varit mottagare ser brister. Det kan ibland röra sig om enkla saker som att det inte på ett tydligt sätt framgår vilket år som vindkraftsparken ska börja producera el.
Tobhias Wikström pekar också på problemet att vindkraftprojektörer har en tidshorisont på cirka tio år framåt för sitt bygge, medan Försvarsmakten har ett ”här och nu-perspektiv”, vilket också skapar problem. Försvarsmaktens korta perspektiv beror på att de ska kunna försvara just här och nu.
– De sakkunniga, som ska bedöma ansökan, lever i ett ”här och nu-perspektiv” och då är det väldigt svårt för dem att göra en uppskattning om hur Försvarsmakten ser ut i området om tio år. Det kan göra att man säger nej till ett vindkraftsprojekt utifrån hur det ser ut idag.
Ett ärende tar ofta många år, vilket gör att det blir olika sakkunniga inom Försvarsmakten som gör bedömningar.
Ont om tid för ansökningar
Enligt Tobhias Wikström finns det dessutom väldigt lite tid som sakkunnig att gå igenom ansökningar. De som är sakkunniga inom Försvarsmakten är högt uppsatta chefer där de ansvarar för övningsplanering, krigsplanering, personalfrågor, verksamhetsledningsfrågor och som i Tobhias Wikströms fall som även arbetade som pilot.
– De har en väldigt hektisk tillvaro och där ligger inte infrastrukturfrågor högst på agendan. Försvarsmakten har ett helt annat uppdrag än att syssla med energifrågor och då hänvisar man gärna till Energimyndigheten. Samtidigt är man en central aktör när det gäller tillståndsärenden.
Ett annat problem är att det inte finns några tydliga riktlinjer från Försvarsmakten hur de ska bedöma en vindkraftsansökan.
– Det gör att det blir väldigt personberoende hur en ansökan bedöms och de personliga inställningarna blir då väldigt avgörande. Ett ärende tar ofta många år, vilket gör att det blir olika sakkunniga inom Försvarsmakten som gör bedömningar.
Olika aktörer har olika språk
Det som Tobhias Wikström ser som en genomgående utmaning är att det handlar om olika aktörer som ska kommunicera, men som inte talar samma språk – vilket försvårar möjligheterna till dialog.
– Sedan jag startade mitt företag för 1,5 år sedan har jag lärt mig hur oerhört mycket längre man kan komma om man får till en sådan dialog genom att prata på ett sätt som mottagaren förstår. Det handlar både om hur Försvarsmakten och vindkraftsprojektörer uttrycker sig.
– Jag har sett att det finns ett behov av att hjälpa både Försvarsmakten och vindkraftsprojektörerna att få till en bättre dialog. Det var också anledningen till att jag startade bolaget Parachute Consulting, förklarar Tobhias Wikström.
I bolaget finns numera tio konsulter, vilka samtliga har bakgrund inom Försvarsmakten. Hälften av dem arbetar med tillståndsprocesser och andra halvan arbetar med tjänster inom ledarskapsutveckling, riskhantering och säkerhetskultur.
– Vi kan framför allt bidra med förståelse, kommunikation och dialog mellan vindkraftsprojektörer och Försvarsmakten. Det största problemet som jag ser det är tidsfaktorn. När jag satt som chef hade jag inte tid att sätta mig in i ärendena tillräckligt mycket. När Försvarsmakten nu ska växa och troligtvis gå med i Nato kommer de erfarna officerarna ha ännu mindre tid. Det ställer ännu högre krav på ansökningarna från vindkraftsprojektörerna och att de uttrycker sig på rätt sätt.
Att bara skicka handlingar och yttranden till varandra som den andra parten inte riktigt förstår är inte effektivt.
”Länsstyrelsens roll försvinner i debatten”
Försvarsmakten får ofta klä skott för att det blir ett nej till en ansökan om en vindkraftspark, men frågan är mycket större än så menar Tobhias Wikström.
– Försvarsmakten svarar på en remissfråga från Länsstyrelsen hur detta påverkar försvarets verksamhet. Sedan är det Länsstyrelsen som beslutar, men deras roll försvinner ofta i debatten.
– Det är Länsstyrelsen som ska väga samhällsintresset och behovet av energi i regionen. Men tyvärr går ju Länsstyrelsen nästan mekaniskt på exakt det som Försvarsmakten säger. Länsstyrelsen borde oftare lyfta på telefonluren och kontakta Försvarsmakten och fråga hur allvarligt det är om det byggs en vindkraftspark i det aktuella området.
Om en vindkraftspark får nej från Försvarsmakten beror det på att de anser att den kommer att orsaka en påtaglig skada. Men här menar Tobhias Wikström att Försvarsmakten behöver bli mer nyanserad mot Länsstyrelsen.
– Länsstyrelsen har säkerhetsklassad personal och skulle därför kunna prata kring sekretessbelagda delar med Försvarsmakten, vilket skulle kunna öppna upp för fler projekt genom att den planerade vindkraftsparken kan göra justeringar.
För att fler vindkraftsparker ska kunna byggas behöver vindkraftsprojektören, Försvarsmakten och länsstyrelsen i högre utsträckning förstå varandras utgångsläge, förutsättningar, behov och verksamhet.
– För att skapa den förståelsen behöver alla prata samma språk och min bild är att man inte gör det idag, utan det är tre olika typer av språk och kommunikation. Alla kan sitt eget språk, men inte de andras.
Peka med hela handen
För att det ska ske en förändring skulle Tobhias Wikström vilja se att fler landshövdingar pekar med hela handen och jobbar för en dialog. Han tar AGON – Accelererad grön omställning i Norrbotten – som ett bra ett exempel på där man arbetar på detta vis och där landshövdingen Lotta Finstorp varit drivande.
– Genom att jobba i en gemensam process, så kan det gå bättre och snabbare. Att bara skicka handlingar och yttranden till varandra som den andra parten inte riktigt förstår är inte effektivt.
Att jobba mer sektorsövergripande är något som har tillämpats i Storbritannien, vilket 2020 var det land i världen som hade mest havsbaserad vindkraft, sett till installerad kapacitet. Detta samarbete är något som lyfts fram i rapporten ”FOI – Möjligheter till samexistens mellan Försvarsmaktens verksamhet och utbyggd vindkraft” som kom i våras och som Tobhias Wikström hänvisar till.
– Där skapade man en särskild arbetsgrupp med aktörer från bland annat försvaret, vindkraftsföretag, forskningsinstitutet och Luftfartsverket. Vad jag har förstått har det fungerat riktigt bra, avslutar Tobhias Wikström.
Ann-Sofie Borglund
