Vindkraft är det snabbaste sättet att få fram mer fossilfri elproduktion i Sverige. Samtidigt säger Försvarsmakten ofta nej till vindkraft till havs, men i andra Östersjöländer pågår utbyggnaden för fullt. Hur säkerställer vi Sveriges försvarsförmåga samtidigt som vi ger plats för den havsbaserade vindkraften, och vad kan vi lära från andra länder? Det var temat för ett panelsamtal anordnat av det danska energibolaget Ørsted på Arena Energi i Almedalen.
Deltog gjorde Sebastian Hald Buhl, Sverigechef på Ørsted, Fredrik Svartengren, Chef för enheten elproduktion och samhälle på Energimyndigheten, Daniel Mortensen, Senior Project Manager for Project Development, Defence and Security på Ørsted, samt Ewa Skoog Haslum, Konteramiral och marinchef, Försvarsmakten. Samtalet modererades av Energiföretagens vd Åsa Pettersson.
Fredrik Svartengren inledde samtalet med att förklara att det finns väldigt goda förutsättningar för mer havsvindkraft i Sverige, men att det finns många olika intressen som skapar samarbetssvårigheter. Särskilt just rörande vindkraftsutvecklarna kontra Försvarsmakten.
Eka Skoog Haslum uttryckte förståelse för att det skapar problem när Försvarsmakten säger nej så ofta, och då inte heller specificerar varför. Men hon tillade att det finns bra skäl till att man agerar som man gör.
Avslag kan exempelvis grunda sig i osäkerhet kring vem som bygger, eller hur kablarna kommer dras och om marinen kommer kunna skydda dem och de tillhörande vindparkerna. Det kan också handla om att de bedöms inkräkta på marinens övningsområden, eller försvåra för militär eller civil sjötrafik.
- Östersjön är ganska trång och grund. Det finns redan gott om så kallad kanaliserande terräng. Särskilt på vintern, i de delar av Östersjön där det bildas mycket is. Det måste vi ta hänsyn till i våra bedömningar, sade Ewa Skoog Haslum.
- Ett annat möjligt problem rör den noggranna kartering av havsbottnen i ett område som görs i samband med att man bygger vindkraftsparker där. Eller osäkerhet kring hur kraftverken kan påverka olika typer av sensorer.
Kort sagt menade hon att det finns en lång rad möjliga problem, och att Försvarsmakten har goda skäl till att inte specificera varför de säger nej till en viss park vid ett visst ställe.
- Men det skulle vara bra om Sverige kunde ta mer av ett helhetsgrepp kring sådana här frågor i stället för att berörda myndigheter gör avvägningar var för sig, sade Ewa Skoog Haslum.
Daniel Mortensen från Ørsted beskrev att bolaget har mycket erfarenhet av täta samarbeten och samtal med försvarsmakterna i olika länder vid byggen av vindkraftsparker, och han tror att detta bör vara vägen framåt även för Sverige. Han sade att bolagets utgångspunkt är att vilja bygga havsvindparker som är nettopositiva för ett lands försvarsförmåga snarare än nettonegativa. Dels sett till hur kraftverken bidrar till ökat energioberoende, dels sett till hur parkerna placeras, skyddas, och eventuellt också utrustas med olika sorters sensorer.
- Polen ställde exempelvis extremt höga krav på sina havsvindparker rörande skydd mot hybridangrepp och annat. Men genom en tät dialog med deras försvarsmakt så lyckades vi uppfylla dem på ett bra sätt, sade Daniel Mortensen.
Han fortsatte med att poängtera just energioberoendet som ett viktigt bidrag till försvarsförmågan. Inte bara rörande hur elen behövs för att få det civila samhället att fungera i kristider.
- Tänk er hur fördelaktigt det skulle vara om Försvarsmaktens fartyg, fordon och flygplan i framtiden försörjs av elektrobränslen producerade med hjälp av svensk vindkraft, sade Daniel Mortensen.
Linus Olin
