Med uppemot 170 centimer mellan vingspetsarna och sina stora lysande gulorange ögon är berguven en imponerande och oförglömlig syn. I Sverige är det dock få förunnat att ha sett en berguv, inte bara för att fågeln jagar på natten. Det finns helt enkelt väldigt få fåglar att se.
I samband med den senaste inventeringen av berguv i Sverige 2019–2020 konstaterades att det finns cirka 450 revir i hela landet, varav drygt 20 i Skåne.
– Det är lite och i samband med inventeringen frågade jag mig varför det finns så få berguvar i Skåne. I Tyskland och Nederländerna, som har liknande biotoper, är tätheten 10–20 gånger större än i Skåne, säger Arne Hegemann, ordförande i Skånes ornitologiska förening, Skof, och docent på Biologiska institutionen vid Lunds universitet.
I både Tyskland och Nederländerna har populationerna dessutom ökat rejält de senaste 20–30 åren. I Sverige har berguvstammen tvärtom gått ned. I Skåne försvann berguven helt på 1940-talet, men har återetablerats tack vare Projekt Berguv Skåne, som startade 1982, för att genom uppfödning och utsättning av fåglar återskapa en frilevande berguvspopulation.
Dålig återväxt
Tillväxten i populationen är dock dålig, och en förklaring är att berguvar ofta dör i elolyckor.
Om berguven
– Europas största samt en av världens största ugglor. Förekommer i större delen av Europa och Asien.
– Berguven är 59–73 cm lång, dess vingspann är 138–170 cm och den väger 2–4 kilo.
– Normalt blir den runt 20 år.
– Beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné.
Källa: Wikipedia
– 39 procent av alla ringmärkta berguvar i Sverige som återrapporterats till ringmärkningscentralen dog i elnät. Det visar tydligt att problemet är stort. Under 2020 hittades bara i Skåne fyra eldödade berguvar och mörkertalet är sannolikt stort, säger Arne Hegemann.
Granskar man det skånska landskapet finns det en väsentlig skillnad mot hur det ser ut i Tyskland och Nederländerna. Hela landskapet är fullt av elstolpar, liksom i stora delar av övriga Sverige. Bara i Skåne handlar det om cirka 110 000 stolpar i de lokala elnäten, varav 11 000 är jordade. Det är i genomsnitt 10 stolpar per kvadratkilometer.
– Jordade elstolpar är särskilt farliga eftersom det räcker med kontakt med en faslina för att en fågel ska orsaka en kortslutning med dödlig utgång, och dessutom ett elavbrott, säger Arne Hegemann.
Att just berguvar drabbas särskilt hårt av elolyckor beror inte bara på vingbredden, som gör att de lätt stöter till en ledning och förolyckas. Andra fåglar med stor vingbredd, som örn och glada, dör också i elolyckor men i mycket mindre omfattning. Förklaringen är att fåglarna har väldigt olika beteenden.
"Sitter på 70 ställen per natt"
Örnar och glador jagar när det är ljust och tillbringar nästan hela sin vakna tid flygande högt upp i luften spanande efter byte. Berguvar jagar på natten och har ett helt annat rörelsemönster. De flyger lågt korta sträckor och sätter sig på upphöjda sittplatser för att spana och lyssna efter byten. Eftersom de gillar öppna marker och hyggen och det finns så många elstolpar i landskapet är det ofta där de sätter sig och också därför som de lätt dödas i elolyckor.
– Forskning från Tyskland visar att berguvar sitter still i fem minuter och spanar, flyger 100 meter, slår sig ned igen i fem minuter – och så håller de på hela natten. I genomsnitt sitter de på 70 olika ställen varje natt, säger Arne Hegemann.
Problemet med eldöd av berguvar är känt från andra länder och det har visats att populationen ökar efter att man där isolerat elstolpar. Att isolera elledningar och säkra elstolpar så att risken för kortslutning och fågeldöd försvinner är dessutom enkelt – det enda som krävs är plasthöljen runt oisolerade luftledningar kring stolparna, en billig åtgärd som dessutom stärker
stabiliteten i elnäten. Det har även gjorts tidigare i Sverige.
Varje isolerad elstolpe är ett steg i rätt riktning – det ger även positiva effekter för elnätet.
Redan 2013–2014 samarbetade Skof med elnätsföretag i Skåne för att säkra elstolpar i närheten av kända kungsörnsrevir efter att flera eldödade kungsörnar hade hittas – och efter 2015 har inga eldödade kungsörnar hittas i aktuella revir.
– När vi 2021 kontaktade Eon, Kraftringen och Sjöbo Elnät och berättade att berguv dödades av elledningar i närheten av sina revir var det ett problem som de inte kände till och vi fick positiv respons, säger Arne Hegemann.
Precis som med örnarna några år tidigare isolerades elstolpar runt kända revir.
– Men det är bara första steget. Ledningar behöver isoleras överallt i hela landskapet, och det går alldeles för långsamt. Varje höst söker ungarna egna revir, och därför kan de landa på en elstolpe varsomhelst, betonar Arne Hegemann.
"Ledningarna bör isoleras"
Långsiktigt bör alla elledningar i hela landet isoleras, menar han. Det är ju också någonting som redan görs för att minska risken för strömavbrott vid stormar. Ett problem är dock att när elledningarna isoleras utifrån enbart ett stormperspektiv görs det ofta inte tillräckligt bra ur ett fågelperspektiv.
– Ofta lämnas så lite som fem centimeter ledning närmast stolpen oisolerad och det räcker för att döda en fågel och orsaka kortslutning. Det är inget merarbete att isolera fullt ut och jag skulle önska att det skulle bli en rutin vid alla underhållsarbeten. Det är en ganska enkel åtgärd och kostar nästan ingenting, men många känner inte till problematiken, säger Arne Hegemann.
Om man på detta sätt lyckas minska dödligheten hos långlivade arter som berguv och kungsörn skulle det kunna få mycket positiva effekter på populationsutvecklingen. Samtidigt räddas naturligtvis också många andra fågelindivider.
– Långsiktigt får det även positiva effekter för stabiliteten i elnätet. Om vi undviker fågelolyckor så sparar det också pengar, avslutar Arne Hegemann.
Enkla åtgärder kan rädda fåglarna
Eon har under flera år genomfört åtgärder för att skydda fåglar från elolyckor. Med enkla åtgärder går det både att rädda fåglar och få säkrare elnät, enligt Peter Hjalmar, regionchef på Eon.
Regionchefen Peter Hjalmar på Eon är själv fågelintresserad, men inte ens han kände till att berguv ofta drabbas av elolyckor och därmed också orsakar kortslutningar och elavbrott.
– Det var nytt för oss när Arne Hegemann och Skof kontaktade oss om berguvarna. Men problematiken med fåglar och kraftledningar är i sig känd sedan tidigare och dessutom enkel att åtgärda – något som vi också gjort inte bara för fåglarnas skull utan även för att undvika elavbrott, säger Peter Hjalmar.
Tidigare har det handlat om riktade insatser tillsammans med Länsstyrelser och ornitologiska föreningar för att rädda örnar genom att isolera luftledningar med plastbitar på samma sätt som nu görs för berguven. Isolering av transformatorer och stolpstationer, som blir varma, och därför extra mysiga för fåglar att sätt sig på, har också gjorts. Fågelavvisare för att varna sträckande fåglar så att de inte flyger in i ledningar och boplattformar åt fiskgjuse är andra exempel på tidigare åtgärder till gagn för fåglar. – Men egentligen började det med stormen Gudrun 2005. Då blev det uppenbart att oisolerade luftledningar innebär en alldeles för stor risk. Sedan dess har vi jobbat med att isolera och gräva ned lokalnät, och idag är 95 procent isolerat eller nedgrävt. Det finns fortfarande ställen i Eons lokalnät som ska åtgärdas, men 2025 kommer alla elstolpar i våra lokalnät till stora delar att ha försvunnit, förklarar Peter Hjalmar.Arbetet sker successivt och standardiserat när näten förnyas och bara för Eons del handlar det om 200 000 stolpar som ska tas bort i hela landet.
– Vår ambition är att gräva ned så mycket som möjligt. Men det finns cirka 140 olika elnätsbolag i Sverige. Bara i Skåne är det ett tiotal nätbolag och det finns olika filosofier om hur man ska göra. En del låter lokalnäten vara som de är, säger Peter Hjalmar.– Bäst vore förstås om alla byggde på samma sätt och tog hänsyn till fåglarna. Det är också något vi försöker få till genom att informera andra energiföretag. Med enkla åtgärder kan man öka överlevnaden av stora ugglor och rovfåglar, och dessutom få säkrare elnät.
Carl Johan Liljegren
