Att åka hiss i Ukraina i dessa dagar kan vara ett äventyr. Det är slutet av december 2022 och jag åker – med hjärtat i halsgropen – upp till mina vänner Anneta och Jurij, vars lägenhet ligger på nionde våningen i en förort till miljonstaden Lviv i västra Ukraina.
Klockan är två på eftermiddagen och vi befinner oss – enligt schemat som alla har fått – i rutan ”el kan finnas men vi garanterar inte hur länge”. Skulle hissen stanna mellan våningarna kan man ringa till en särskild tjänst. Då kommer servicepersonal och förflyttar hissen till närmaste våningsplan. Jurij visar tidtabellen för eltillförseln:
– Just nu har vi två perioder under dygnet som elen är på – 5 till 9 på morgonen och 19 till 23 på kvällen. Plus en ”kanske-period” under fyra timmar mitt på dagen, säger han.
Klockan fem på kvällen blir det mörkt i lägenheten och elberoendet blir uppenbart – belysningen är borta, centralvärmen och vattentillförseln försvinner liksom internet och mobiltelefoni. Men Anneta och Jurij har vant sig nu.
– Vi har skaffat oss batterilampor och paraffinljus och samlar vatten när elen är på. Gas i spisen finns så vi kan laga mat, säger Anneta.
I centrala Lviv träffar vi Vasyl Prusak som är expert och konsult inom energiområdet. Han hjälper både företag och kommuner att projektera och bygga el- och värmeanläggningar.
– Egentligen har vi just nu mer energi än vi behöver i Ukraina, även efter ockupationen och avstängningen av kärnkraftverket i Zaporizhzhia. En stor del av industrin står stilla och flera miljoner människor har lämnat Ukraina, så behovet av el, gas och värme har minskat, säger Vasyl Prusak.
Han visar runt i sitt lilla kontor där han, som många andra, skaffat sig en liten enkel vedpanna.
– I oktober började ryssarna beskjuta transformatorstationer. Bara i närheten av Lviv blev tre stationer utslagna, vilket destabiliserat elnätet och tvingat oss att stänga av elen. Just nu är 40 procent av alla transformatorstationer i landet förstörda, berättar Vasyl Prusak.
Återuppbyggnaden av dessa stationer startar direkt, men det är ett svårt arbete på grund av materialbristen.
– Det finns inga reservtransformatorer och de tillverkas inte i Ukraina. Just sådana stationer som vi behöver finns inte heller att köpa utomlands utan måste först beställas och sedan tillverkas. Och det tar tid. Istället måste nätteknikerna leta efter möjligheter att koppla runt elledningar.
Det gäller att hela tiden bunkra rejält med vatten och ha åtminstone 20 procent av sina pengar i kontanter.
Fjärrvärmedistributionen utgör ett särskilt problem i miljonstaden Lviv, där merparten produceras av ett stort gasverk, Tec 1, samt runt 100 små lokala värmeverk.
– Vid elavbrott upphör varmvattnet att pumpas ut vilket skapar risk för att ledningarna kan frysa och i värsta fall spricka om det är minusgrader. Som tur är har vintern varit ganska varm än så länge, konstaterar Vasyl Prusak.
Han påpekar att både hushållen och det civila samhället i övrigt är förberedda för än värre situationer – total blackout och även avsaknad av gas.
– Både hushåll och institutioner har skaffat sig bensin- eller dieseldrivna elgeneratorer. Det gäller att hela tiden bunkra rejält med vatten och ha åtminstone 20 procent av sina pengar i kontanter, eftersom kortterminaler och bankomater inte fungerar vid strömavbrott, säger Vasyl Prusak.
– Vid total blackout, under längre tid än 3–4 dagar, rekommenderas de som kan att flytta till landet där man ofta eldar med ved. Annars kan man söka skydd och värme i institutioner, som biografer, eller i särskilda centra där det finns el, värme, mat och dryck.
Dagen efter åker vi till Stryj, en stad med 60 000 tusen invånare, åtta mil söder om Lviv. I en by strax utanför bor Roma med sin mamma Oxana och sin elvaåriga dotter Daria i ett litet hus. Klockan är fem på kvällen och det är mörkt i deras hus och kolmörkt i hela byn. Roma sätter igång en bensindriven elgenerator (4 kW) och huset lyses upp. Anläggningen räcker till belysning, till att få värme ut i elementen från gaspannan i källaren, till kylen och frysen samt till internetmodemet. Den kan även driva pumpen i den åtta meter djupa vattenbrunnen i trädgården.
Roma köpte generatorn innan bombningarna av elinfrastrukturen började i oktober och betalade då 45 000 hryvnia (15 000 kronor) för den. Alla familjens besparingar gick åt till det inköpet.
– Idag kostar samma generator 100 000 hryvnia och det är två månaders väntetid, berättar hon.
Så fort bombningarna av energiinfrastrukturen startade började vi köpa dieseldrivna elgeneratorer.
Roma brukar använda generatorn under ett par timmar åt gången. Bränslet går att köpa på närmaste bensinstation och kostar cirka 20–30 kronor för en timmes användning. Detta kan jämföras med deras totala kostnad för gas (uppvärmning, varmt vatten, spis) och el på 600–700 kronor per månad under den kalla årstiden och 100–120 kronor sommartid.
Roma, som är kulturarbetare, tjänar i snitt 2 000 kronor efter skatt medan hennes mamma Oxana, som är ögonläkare och jobbar halvtid, också tjänar kring 2 000 kronor efter skatt, så det är en tuff ekonomisk situation för familjen. På Darias skola finns, enligt schemat, ingen el från klockan 9 till 13 tre dagar i veckan.
– Det kan bli ganska mörkt i klassen, även på dagen under den här årstiden. Det är svårt att läsa och skriva, säger hon.
Ännu värre blir det när det är flyglarm, som kan komma flera gånger i veckan och numera kan vara i flera timmar. Då får samtliga 120 elever söka skydd i ett ganska litet källarutrymme.
– Det är kallt och mörkt och högljutt. Och det är trångt, så det kan bli lite svårt att andas, säger Daria.
Av Stryjs cirka 60 000 invånare får bara en knapp femtedel fjärrvärme från stadens centrala värmesystem. Resten av befolkningen ordnar uppvärmningen själva. Skolor, sjukhus och andra institutioner har större värmepannor medan boende i lägenheter och småhus har egna små gaspannor för värme och varmvatten. Stadens invånare och institutioner lider av återkommande elavbrott som alla andra i Ukraina.
I Stryj finns ingen elproduktion att tala om, även om det i stadens närhet finns mindre anläggningar med solceller, vindkraft och biogas. Viktigast för stadsledningen är att få de 33 pannor som levererar centralvärme att fungera och att säkra vattenförsörjningen. Dessa pannor eldas med gas, pellets eller träflis.
– Vatten hämtas ur djupborrade brunnar utanför staden och det måste sedan pumpas ut till invånarna, vilket görs med hjälp av el. Även distribution av centralvärme är beroende av tillgång till el, säger stadens borgmästare Oleg Kanivets.
Det stora problemet är naturligtvis risken att vattnet i värmepannor och i vattenledningar fryser vid minusgrader vilket kan leda till svåra olyckor. Staden är dock väl förberedd inför ett sådant läge.
– Så fort bombningarna av energiinfrastrukturen startade började vi köpa dieseldrivna elgeneratorer. Vi har också fått några generatorer från våra vänner utomlands – ett från polska Lancut och tolv stycken från tyska Dürren. Så vi klarar oss ganska bra, försäkrar Oleg Kanivets.
I mitten av det största torget i Stryjs centrum finns ett tält med skylten ”Tsentr Nezlomnosti” som betyder ungefär orubblighetens eller ståndaktighetens centrum, ett av nio sådana i staden. Hit kan man komma för att värma upp sig, ladda mobiltelefonen, få tillgång till Internet eller en matbit och dryck. Tältet värms upp av en värmefläkt men det finns också en enkel vedpanna om det skulle bli riktigt kallt.
I en hörna står ett bord med leksaker för barn. Det är inte mycket folk där just nu – det är plusgrader ute, avstängningarna av el sker bara periodvis, gasleveranserna fungerar. Folk klarar sig. Det skulle behövas mera om det skulle ske en total blackout och en kollaps av hela energisystemet.
Men få i Ukraina verkar tro på en sådan utveckling. I början av januari uttalade sig den ukrainske energiministern Herman Halushchenko i optimistiska ordalag.
– I tre månader har hela vårt energisystem varit under systematisk beskjutning, men vi har tagit fram tekniska lösningar som säkrar stabiliteten i systemet. Det gäller både produktion och distribution av el. Jag är övertygad om att systemet kommer att hålla, även vid kommande attacker, sa han till tv-kanalen Jedyni Noviny.
UKRAINAS ENERGILÄGE 
Invånare: 41,9 miljoner.
Elproduktion: 156,5 TWh.
Kärnkraft: 55 %.
Kraftvärme/värmekraft: 30 % (kol, gas eller olja)
Vattenkraft: 7 %.
Sol-, vind- och biokraft: 8%
Totalt har Ukraina 52 GW installerad effekt. Drygt 10 GW av detta är för närvarande otillgängligt och står under rysk kontroll. Dit hör bland annat Europas största kärnkraftverk, Zaporizhzhia (5,7 GW), liksom en del värmekraftverk. Dessutom är majoriteten av vind och solkraftverken också belägna i de ockuperade områdena i söder. Sedan krigsutbrottet har elkonsumtionen i landet minskat med runt en tredjedel, varav industrin står för drygt 60 procent av minskningen.
Källor: Ukrainska energiministeriet, Ukrenergo.
Tadeusz Rawa
