Den senaste tiden har präglats av en hel del politiska diskussioner kring om Sverige ska bygga ny kärnkraft och vilka möjligheter och utmaningar som är förknippade med detta. Flera bolag står nu i startgroparna.
Finland är ett av de länder som allra nyligast färdigställde en storskalig anläggning. EPR-reaktorn Olkiluoto 3 på 1600 MW påbörjade full kommersiell drift i april 2023. Detta var dock hela 14 år efter den ursprungliga tidsplanen, och projektet har minst sagt kantats av problem.
Enligt Jouni Silvennoinen, det finska kärnkraftsbolaget TVO:s chef för Olkiluoto 3, har projektet kantats av en rad olika problem av teknisk och annan karaktär som vållade förseningar. Senast 2022 då man upptäckte sprickbildning i impellrarna i kraftverkets matarvattenpumpar.
Olkiluoto 3 var ett väldigt ambitiöst och nydanande projekt när det startade 2004.
Ett nydanande projekt
Men om man gör en mer noggrann orsaksanalys så menar han att många av projektets problem hade två huvudsakliga anledningar: att den nya tekniken och de högre krav man ställde på anläggningen visade sig svårare att hantera än man trodde, och att organisationsstrukturen för projektet inte var optimal.
– Först och främst ska man veta att Olkiluoto 3 var ett väldigt ambitiöst och nydanande projekt när det startade 2004. Det var en ny typ av reaktor som bland annat skulle få betydligt bättre förmåga än äldre reaktorer att hantera allvarliga olyckor, och den tekniska livslängden skulle vara 60 år i stället för 40 år, säger Jouni Silvennoinen.
Detta innebar att mycket av anläggningens design behövde uppfinnas på nytt i stället för att kopiera existerande lösningar, enligt Jouni Silvennoinen. Och när Finland startade projektet var dessa designer inte helt utarbetade ännu.
– Det tog tid innan vi kommit tillräckligt långt med designen för att faktiskt kunna börja bygga. Höjningen av den tekniska livslängden på anläggningen till 60 år innebar också att vi behövde ställa betydligt strängare krav än normalt på mycket av den utrustning och de komponenter vi köpte in, då de behövde hålla längre, säger Jouni Silvennoinen.
– Vi hade till exempel en hel del utmaningar kring att hitta leverantörer av rör som höll tillräcklig kvalitet.
Problem med organisationen
Ett annat viktigt skäl till förseningarna hade att göra med hur projektet organiserades på en övergripande nivå. Huvudleverantör var konsortiet Areva-Siemens, som i sin tur använde sig av ett antal organisationer på olika ställen i Frankrike och Tyskland. Denna spridning av verksamheten menar Jouni Silvennoinen vållade en hel del koordinationsproblem. Problem som i sin tur förvärrades av att varken konsortiet eller många av underleverantörerna hade så mycket erfarenhet av liknande projekt.
– Det hade varit bättre om teamen som utgjorde kärnan i projektet varit mer sammansvetsade, och om leverantörsorganisationen hade haft mer erfarenhet inom kärnkraft. Men det sistnämnda var ju svårt i och med att man inte byggde så mycket kärnkraft i Europa på den tiden, säger Jouni Silvennoinen.
Planen bör vara tillräckligt detaljerad för att det ska gå att identifiera möjliga problemområden och börja hantera dem tidigt.
Viktigt med utarbetad plan
Vilka andra lärdomar tycker då Jouni Silvennoinen att både Finland och Sverige skulle kunna dra av bygget av Olkiluoto 3? En viktig sådan är att utarbeta en ännu mer detaljerad plan än man hade då innan man sätter i gång med ett liknande projekt.
– Alltså kring hur anläggningen ska se ut, om designen är tillräckligt redo, om vi har tydliga säkerhetskrav och kan göra en bra bedömning om designen kommer uppfylla dem, och så vidare, säger Jouni Silvennoinen.
– Jag menar inte att alla detaljer ska vara färdiga redan när man sätter i gång. Det går inte. Men planen bör vara tillräckligt detaljerad för att det ska gå att identifiera möjliga problemområden och börja hantera dem tidigt.
Han menar att det också är viktigt att ha ett välsmort och nära samarbete med berörda säkerhetsmyndigheter under hela projektets gång, vilket man ”lyckligtvis” hade i Finland, enligt Jouni Silvennoinen.
Bygget av en kärnreaktor egentligen är tre stora projekt i ett, menar Jouni Silvennoinen:
– Ett projekt är själva byggandet av anläggningen. Parallellt med detta har man ett annat ”mjukare” projekt som går ut på att förbereda och träna operatörerna, ta fram väldigt omfattande dokumentation kring drift och underhåll, och så vidare.
– Och delvis parallellt med dessa har man även ett tredje projekt som sträcker sig över medellång till lång sikt och handlar om saker som affärsmässighet, förberedelser av preventiva underhållsprogram och uppbyggnaden av inventarier med reservdelar. Det är många rörliga delar och mycket som behöver göras samtidigt.
Om Sverige vill bygga ny kärnkraft så hoppas jag att det kan ske i nära samarbete med Finland.
Politisk konsensus har hjälpt
Annina Alasaari är senior rådgivare med kärnkraftsinriktning på Energiföretagens systerorganisation Finnish Energy. Hon poängterar att det politiska stödet för kärnkraft är starkt i Finland, och efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har det motstånd som fanns nästan upphört att existera.
– Inför vårt riksdagsval i år var kärnkraften inte någon fråga som splittrade partierna. De stod mest och höll med varandra i deras stöd för kärnkraft, säger Annina Alasaari.
Hon menar att det klart viktigaste som en stat kan göra för att främja kärnkraft är att säkra en långsiktig investeringsmiljö så att företag vågar satsa.
– Det gäller dels inrikespolitiskt, dels på EU-nivå. Man ska inte underskatta den betydelse som beslut där kan få på kärnkraftsinvesteringar i medlemsländerna, säger Annina Alasaari.
Hon tillägger att hennes bild av den finska allmänheten är att man förvisso var rätt orolig i vintras över att Olkiluoto 3 blivit så försenad. Men nu är de flesta glada över att anläggningen blev byggd.
– Jag tror att det är väldigt uppskattat här att reaktorn är i gång. Vi kan se i opinionsundersökningar att stödet för kärnkraft fortsätter öka, säger Annina Alasaari.
– Folk vet att reaktorn har effekt på elpriserna samt att den låter Finland öka andelen fossilfri elproduktion till över 90 procent. För att inte tala om hur viktig reaktorn är för att göra oss oberoende av rysk energiimport.
Finlands elbehov väntas likt Sveriges att öka kraftigt under kommande decennier, och även där diskuterar man nu eventuell ny kärnkraft. Små modulära reaktorer (SMR:er) är mest omskrivna, men hon menar att man inte bör utesluta ny storskalig kärnkraft heller.
– Om Sverige vill bygga ny kärnkraft så hoppas jag att det kan ske i nära samarbete med Finland. Så att vi kan ta vara på varandras kompetenser och driva frågor tillsammans på EU-nivå, säger Annina Alasaari.
– För att kärnkraftsutbyggnad ska ske effektivt borde vi satsa på mer modularitet och serieproduktion. Jag ser gärna mer internationellt samarbete kring frågor som licensering och leverantörskedjor. Det gäller både storskalig kärnkraft och SMR:er.
Fakta: Olkiluoto 3Utgör tillsammans med de äldre reaktorerna Olkiluoto 1 och 2 ett av Finlands två kärnkraftverk.Belägen vid kusten i Euraåminne, ungefär mitt emot svenska Söderhamn.Reaktor av EPR-typ (European Pressurized Water Reactor). Endast en handfull andra reaktorer av denna typ har tagits i drift runtom i världen.Ursprungligen planerad att tas i drift 2009, men togs i full kommersiell drift den 16 april 2023Nettoeffekt: 1 600 MW.
Linus Olin
