Det finns ett stort antal standardavtal avpassade för olika industrier och ändamål. Alla har för- och nackdelar. Beroende på vad det är man vill uppnå kan pris, prestanda, leverantör, garantitider, kunskapsöverföring, servicenivå etc påverkas av vilka avtal man väljer.
– Det lönar sig att lägga ned tid och omsorg på att välja rätt avtal när man upphandlar processutrustning, säger Christian Hybbinette och Fredrik Sandström, advokater på juristfirman Kahn Pedersen.
I förstone kan uttalandet tyckas lite märkligt. Det är väl självklart att avtalen nagelfars vid investeringar i till exempel ett nytt kraftvärmeverk? Men svaret är både ja och nej.
–Energibolag som köper processutrustning använder sig oftast av byggsektorns standardavtal för utförandeentreprenad enligt AB 04 eller totalentreprenad enligt ABT 06, och det är egentligen märkligt eftersom de inte är avsedda för denna typ av inköp och har flera nackdelar, säger Christian Hybbinette.
Att byggsektorns standardavtal inte är avsedda för köp av processutrustning framgår redan i motiven till AB 72 och AB 92 (det vill säga föregångarna till AB 04). Där står det bland annat att ”AB 92 liksom dess föregångare, är utarbetade för tillämpning vid entreprenader hänförliga till byggnadsverksamhet i vidsträckt bemärkelse, men icke för leveranser av maskinutrustning”.
Dyrare investeringar
Den kanske viktigaste nackdelen med byggavtalen är att de innebär att investeringarna ofta blir avsevärt dyrare än om man använt industristandardavtal som är bättre anpassade för ändamålet.
– Det är svårt att verifiera, men riskpremien kan vara så stor som 40–50 procent när man väljer något av byggentreprenadavtalen istället för mer ändamålsenliga industriavtal, säger Christian Hybbinette.
Avtalsvalen inom energisektorn är något som förvånat honom och hans kollega. Tillsammans har de trettio års erfarenhet av avtalsjuridik, främst från industrin, och där används inte alls samma avtal som i offentlig sektor vid köp av processutrustning och andra anläggningar.
– Vi blev nyfikna på varför det är så olika, säger Fredrik Sandström.
Det är långt ifrån alltid det avtal som verkar mest beställarvänligt är det bästa, ens för beställaren.
IInom den privata sektorn är man bättre på att separera olika typer av inköp och använder olika avtalstyper beroende på om det är maskinutrustning eller byggentreprenader man köper. När energibolagen upphandlar använder de samma avtal för allt, man vill ha enhetlighet.
En viktig skillnad är också att industriföretag oftast har egen projektverksamhet som är van vid att beställa processutrustning. Energibolag saknar oftast detta och använder i stället konsulter i större utsträckning.
– Konsulter använder byggindustrins standardavtal och väljer därför att arbeta med ABT 06 när de i sin tur utformar upphandlingen för att de är vana vid och känner sig bekväma med det. Energibolagets val av konsult styr följaktligen vilken avtalsmiljö de hamnar i, och det är olyckligt, säger Christian Hybbinette.
Den 27 oktober håller Energiföretagen ett webbi-narium om avtal och kostnads-effektiva inköp. Läs mer här.
Stor riskpremie
För precis som för industrin är det ju oftast ny eller uppgraderad processutrustning som står i fokus för energiföretagens behov, även om utrustningen ska installeras i en befintlig eller ny anläggning.
– Det är med andra ord själva pannan, energiproduktionen eller vattenreningen med tillhörande styrsystem med mera som är det centrala för affären, inte de byggnader som utrustningen ska stå i. Trots detta styrs utformningen av avtalsvillkor för den centrala anläggningen av det standardavtal som används för kringliggande delar som byggnader, markarbeten, el och VVS, fortsätter Christian Hybbinette.
En väsentlig skillnad mellan industriavtalen, som är anpassade för leverantörer av maskinutrustning, och entreprenadavtalen (AB 04 och ABT 06), som är anpassade för byggverksamhet, är att de senare lägger mer risk på leverantören, vilket gör att riskpremien blir hög.
– Många av industriavtalen är förhållandevis leverantörsvänliga. Det kan tyckas vara en nackdel, men det är långt ifrån alltid det avtal som verkar mest beställarvänligt är det bästa, ens för beställaren. Det centrala är istället att avtalsvillkoren är väl avvägda och ändamålsenliga för investeringen, säger Fredrik Sandström.
ABT 06 har till exempel en standardgarantitid på fem år, jämfört med industriavtalens ett till två år, beroende på vilket standardavtal som tillämpas. Det driver förstås en riskpremie, och kan vara värt det om utrustningen ofta går sönder. Men en negativ konsekvens är att leverantören ofta ställs inför att offerera mycket långa prestanda- och tillgänglighetsgarantier som varken är kommersiellt realistiska eller ger något större mervärde för beställaren.
– Vår erfarenhet är också att väldigt få energibolag använder de garantier som de har de har när något går sönder. Bolagen betalar följaktligen extra för något de inte drar nytta av, tillägger Christian Hybbinette.
Färdig struktur och metodik
Andra fördelar med industriavtalen är att det finns en färdig struktur och metodik för tester och hantering av de mer omfattande och detaljerade prestandagarantier som kännetecknar en industriell anläggningsleverans, vilket helt saknas i ABT 06. Ytterligare en skillnad är att i industriavtalen i princip friskriver leverantören från skadeståndsansvar vid fel, vilket inte är fallet i ABT 06.
– Det gör att leverantören tackar nej, eller lägger på en hög riskpremie om de måste teckna ABT 06-avtal, fortsätter Christian Hybbinette.
När energibolagen upphandlar använder de samma avtal för allt, man vill ha enhetlighet.
Ett annat vanligt misstag är att handla upp den producerande anläggningen som en del av en större generalentreprenad som även innefattar till exempel byggnad och mark. En olycklig konsekvens av den strategin är – förutom att kostnaden riskerar att bli högre – att beställaren ofta tappar direktkontakten med den part som kan det man som energibolag egentligen köper och vill ha tillgång till, det vill säga processutrustningsleverantören, som tillverkar den kritiska utrustningen och har allt know-how om den.
”Avtalen är väldigt svenska”
Många leverantörer av processutrustning och teknik faller dessutom bort helt och hållet eftersom de inte gillar byggindustrins standardavtal.
– Avtalen är väldigt svenska och svåra att förklara för utländska leverantörer som inte är beredda att ta risken. Det gäller särskilt när de dessutom får höra att den svenska entreprenadbranschen är väldigt tvistbenägen. Färre intresserade leverantörer ger lägre konkurrens och därmed högre priser, säger Fredrik Sandström.
Sammanfattningsvis finns det således en hel katalog med fördelar med att välja avtal som leverantören känner till och är bekväm med framför att tvinga in dem i avtal som egentligen varken passar säljaren eller köparen särskilt bra.
Checklista inför upphandlingenVad hör hemma i byggentreprenad och vad gör det inte?Vilken utrustning är projektkritisk?Är utrustningen en standardprodukt (off the shelf)?Vilka leverantörer finns av den utrustning jag behöver och vilka avtal är ändamålsenliga för dem?Är avtalet leverantörsvänligt? Om inte tänk på att ingenting är gratis.Fråga dig hur ofta du använt dig av de garantier du betalat för i tidigare byggentreprenader.
Tänk…... i termer av olika avtalsvillkor.... från början på att konsultuppdraget enligt ABK09 är ett annat avtal än själva investeringen, så landar du i rätt avtalsmiljö.... på att det oftast är teknikutrustning som är kritisk.... att det dyraste inte nödvändigtvis är det som är mest kritiskt.
Carl Johan Liljegren
