I Stenungsund finns Sveriges största kemikluster, som står för två procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp och snabbt behöver ställa om för att möta de nationella målen på nettonollutsläpp till 2045. För att klara denna omställning från fossila bränslen behövs mycket el och effekt.
När Tidningen Energi gjorde reportage hos kemiföretagen i Stenungsund våren 2023 framkom att deras elbehov beräknades öka från dagens nivå på 100 MW till 200–300 MW till 2030. Men bristen på el och också bristen på besked när elen skulle finnas tillgänglig gjorde att flera av kemiföretagen varnade för att investeringar riskerar att utebli eller skjutas på framtiden. Det är också vad som har skett.
– Våra omställningsprojekt kräver framförhållning och det handlar om väldigt stora investeringar, så det måste finnas tydliga besked kring när det finns elkapacitet och effekt. Vi kan inte ta ett mångmiljardbeslut om vi inte har förutsättningarna helt klara. Det är ju rätt självklart, säger Jonas Eklund, klimat- och energiexpert på Borealis.
Underhållscykel påverkar investeringar
På Borealis anläggning i Stenungsund tillverkas bland annat polyeten, ett plastmaterial som framför allt används till högspänningskablar och olika typer av rör för bland annat vatten och avlopp. Anläggningen har en cykel, för större underhållsarbeten och förändringar, om sex år. Nästa planerade stopp är 2028 och nu planerar företaget vilka projekt som ska ingå i detta stopp i form av resurser och material med mera.
– Det innebär att om vi inte hinner göra stora investeringar som kräver stopp av anläggningen, så blir det aktuellt igen först om ytterligare sex år. Om vi skulle göra ett stopp mellan dessa perioder innebär det en enorm merkostnad, så det vill vi undvika, säger Jonas Eklund.
En av Borealis investeringar som påverkas är en elektrifiering av en ångpanna, vilket skulle leda till ett ökat elbehov på 70 MW.
– Vi är i behov av att ersätta våra ångpannor och ett alternativ som vi såg som intressant var att ersätta dem med elpannor, men eftersom det inte finns el så ser vi det i nuläget inte som ett realistiskt alternativ, säger Jonas Eklund.
Ett större tillskott av el till Stenungsund förväntas först 2031. Svenska kraftnät har i dag inget transmissionsnät till Stenungsund, utan området försörjs via Vattenfalls regionnät. Att bygga en transmissionsledning till Stenungsund är dock ett av Svenska kraftnäts mest prioriterade projekt.
Bättre samarbetsklimat
Den nya 400 kV-ledningen är planerad att byggas mellan Skogssäter i Trollhättan kommun och Ingelkärr i Ale kommun, via en ny station utanför Stenungsund. Under våren kommer Svenska kraftnät att hålla samråd om sträckningsförslagen. När dessa möten är genomförda och den slutliga sträckan är vald kan Svenska kraftnät söka koncession hos Energimarknadsinspektionen.
Jonas Eklund framhåller samtidigt att det under senaste året blivit ett bättre samarbetsklimat kring energifrågan i regionen. Det handlar både om Vattenfall och Svenska kraftnät, men också mellan bolagen i kemiklustret.
– Nu har dessutom bolagen i klustret skrivit på sekretessavtal kring elfrågan så att vi kan föra diskussioner mellan varandra mer öppet, för det kan vara så att ett bolag som ligger långt fram i kölistan för att få el kanske inte behöver den förrän lite senare. Vad exakt det kan innebära konkret är inte helt klargjort, de diskussionerna återstår, säger Jonas Eklund.
Vi stod i kön till Vattenfalls lokalnät i Stenungsund och vi fick snabbt besked att det inte fanns effekt när vi önskade.
Investerar i Norge istället
Även kemiföretaget Inovyns satsningar påverkas av elbristen i Stenungsund. Just bristen på el har varit en bidragande orsak till att de nu i stället väljer att investera i sin anläggning i Norge. Bolaget köpte 2008 Hydros petrokemiska verksamhet och där ingick anläggningen i Stenungsund, vilken sedan 1960-talet har tillverkat PVC och lut.
Inovyn ägs av Ineos och koncernen har en plan för att minska koldioxidutsläppen, där första målet är att reducera koldioxidutsläppen med 33 procent till 2030 jämfört med 2019.
– I Stenungsund ser vi att det är tekniskt fullt möjligt att nå 33 procents reducering. Vi har redan gjort en del energibesparingsprojekt och har ytterligare stora besparingsåtgärder på gång, säger Geir Tangenes, som är fabriks- och anläggningschef för Inovyn i Stenungsund.
Det stora projekt som planeras är en elektrifiering av krackern som tillverkar
råmaterialet till PVC-plasten. Krackern använder idag naturgas.
– Vi har tagit fram en ny teknologi för att genomföra detta och när vi skulle bestämma var vi skulle starta en sådan satsning valde vi mellan vår anläggning i Stenungsund och vår norska anläggning Rafnes, berättar Geir Tangenes.
– Valet föll på Rafnes och en bidragande orsak är att det finns tillgänglig effekt att bygga ut – till skillnad från Stenungsund. Vi stod i kön till Vattenfalls lokalnät i Stenungsund och vi fick snabbt besked att det inte fanns effekt när vi önskade, säger han.
Förmånligare elavtal i Norge
Andra faktorer som spelade in var att satsningen gav större koldioxidminskning i Norge och de fick investeringsstöd från norska myndigheter. Dessutom hade de ett långsiktigt elavtal som är förmånligare än det de har i Stenungsund.
– Vi förnyade nyligen avtalet för Rafnes och har ett fast elpris. En del av avtalet innebär att vi får lägre elpris vid nya gröna omställningsprojekt, så det är ett bra incitament till att genomföra just omställningsprojekt, säger Geir Tangenes.
På sikt hoppas Geir Tangenes att de kan göra samma satsning på anläggningen i Stenungsund.
– I SE3 är elpriserna konkurrenskraftiga. Vi har nu fått besked av Vattenfall att vi kan få el tidigare än vi tidigare fick besked om. Det är ju bra, men för vår del har vi redan tagit investeringsbeslut att satsa i Norge, säger Geir Tangenes.
Jag hoppas att det ska tillföras mer elproduktion till elsystemet inom kort – det som diskuteras i första hand är gasturbiner med fossilfria bränslen.
Havsvindkraft kan ge mer el
Vattenfall arbetar aktivt på olika vis för att kemiindustrierna ska få möjligheter att använda mer el till sina omställningsprojekt. I februari fick Vattenfalls vindkraftsorganisation positiva besked från Länsstyrelsen avseende placering av vindkraftsparken Poseidon, som är planerad till den södra delen av Skagerrak. Ärendet ligger nu hos regeringen som fattar det slutgiltiga avgörandet.
– Nästa utmaning är att vi behöver ansluta den här parken mot land och det kräver både koordinering med nätbolag och markägare. När anslutningspunkten på land har identifierats behöver vi sedan tillstånd på plats för att få lägga en sjökabel, vilket också är en utmaning med många intressenter och miljövärden att ta hänsyn till, säger Magnus Baltgren, ansvarig på Vattenfall i Stenungsund.
Anläggningen ska kunna producera 5 500 GWh per år och målet är att den ska kunna börja leverera el från tidigt 2030-tal.
– Här och nu saknar vi planerbar el i regionen som ett komplement till Svenska kraftnäts planerade ledningsförstärkning till regionen, men jag hoppas att det ska tillföras mer elproduktion till elsystemet inom kort. Det som diskuteras i första hand är gasturbiner med fossilfria bränslen, säger Magnus Baltgren.
Gasturbiner och energilager
Gasturbiner är förhållandevis enkla anläggningar och de behöver nödvändigtvis inte ligga vid befintliga energianläggningar utan kan placeras på lämplig plats i elnätet.
– Var gasturbiner är lämpligast att placera är något som bäst kan överblickas av Svenska kraftnät. Jag räknar med att det kommer ske någon form av upphandling av nätstärkande förmågor i regionen, säger Magnus Baltgren.
Vattenfalls prioritet i Stenungsund just nu är att utreda olika typer av energilager för att kunna ta hand om svängningarna i elsystemet och flera förstudier genomförs för tillfället.
– Det är smart att börja med dessa lösningar redan nu för vi kommer att få en stor vindkraftsutbyggnad i Sverige och vi behöver bli ännu bättre på lagerlösningar. Här tror jag att det är viktigt att man inte låser fast sig vid att ett energilager enbart ska ladda och få ut el, utan att man även tänker i energisymbios så att man exempelvis kan ladda med el och få ut värme, som exempelvis kan användas till en kemiprocess eller för att producera ånga.
– Nu handlar det om att jobba mot den befintliga elproduktionen och sen när vindkraftsparkerna är på plats får man skala upp energilagren, säger Magnus Baltgren.
Ann-Sofie Borglund