I början av 1960-talet var Öresundsverket norra Europas största kraftverk. Då hade man byggt färdigt de tre delarna i verket vid Energihamnen i Malmö. Det var kol och olja som var bränsle vid denna tid. Kolupptagen låg utanför den röda tegelbyggnaden och bränslet forslades via transportband in i övre delen av verket.
– Här kom kolet in, säger kraftverkschef Mikael Nilsson och pekar på en väggyta i den voluminösa fabrikshallen, med stora fönster mot Öresund, som idag står helt tom.
– Vi byggde kontor på nedervåningarna, men vi vet inte vad som ska vara här inne. Men det står i detaljplanen att det måste vara nåt med industriell bäring. Vi får ta hand om den frågan senare.
Det finns annat som är mer akut på kraftverkschefens agenda. Den 1 juni 2023 kom Svenska kraftnäts beslut, med stöd i elberedskapslagen: att Öresundsverket ska återställas för att stå i beredskap för ödrift från och med 2025. Det vill säga, om elsystemet i Skåne havererar av någon anledning så ska verket kunna hantera försörjningen lokalt.
Anledningen till omsvängningen var det försämrade säkerhetsläget i Sveriges närområde. Och nu pågår förberedelserna för fullt för att återställa gaskombiverket som senast var i drift i december 2016. Öresundsverket är en pensionär åldersmässigt, men det har varit många turer minst sagt. I början av 90-talet lades verket i malpåse, men sedan kom nedläggningen av Barsebäck (1999–2005) och då ökade behovet av stabil baskraft i Skåne. Den dåvarande ägaren Eon satte igång att planera för en rejäl upprustning. Och 2009 invigdes det nya, helt moderniserade kraftverket.
– Man kallar det modernisering. Men i princip allt revs ut och man byggde upp ett nytt verk från grunden, säger Mikael Nilsson.
Det är tusentals objekt som måste testas, allt från ventiler till turbiner och styrsystem. Det är en total genomlysning av hela anläggningen som vi gör nu.
Ett av världens mest effektiva verk
Vid invigningen var det ett av världens mest effektiva naturgaseldade kraftverk, ett så kallat gaskombikraftverk.
– Det är en kombinerad gas- och ångcykel. I första steget är det gasturbinen som producerar el och genom avgaserna från denna process får vi ånga till en ångturbin i andra ledet, vilket ger en bättre verkningsgrad.
Det fanns också en fjärrvärmeanläggning påkopplad, men det var inte det centrala här. Till skillnad från andra kraftvärmeanläggningar var det elproduktionen (440 MW) som var viktigast här, även om fjärrvärmen också kunde leverera en hel del (250 MW). Och fjärrvärmen ska inte heller stå i beredskap nu när verket får en nystart. Denna förmåga är avvecklad.
De första två säsongerna efter nystarten, 2010–2011, gick Öresundsverket för fullt, men sedan sjönk behovet successivt. Elpriserna sjönk i takt med att mer vindkraft kopplades in samtidigt som värmebehovet kunde tillgodoses från Heleneholmsverket. Det blev alltmer olönsamt att driva anläggningen och 2017 tog den nya ägaren Uniper beslutet att lägga ned det knappt använda kraftverket.
Öresundsverkets eleffekt448 MW Elverkningsgrad:
58 % Årlig potentiell elproduktion:3 TWh (Malmös årliga elanvändning är 2 TWh).
Nya besked efter försäljningen
Det kan tyckas paradoxalt idag, efter larmen om effektbrist och underskott i södra Sverige. Men läget förändrades snabbt från och med 2020, då Ringhals 1 och 2 började avvecklas. Uniper försökte få in verket i effektreserven men det lyckades inte. Istället såldes anläggningen till ett holländskt företag som sålde verket vidare till Asien. Men precis när nedmonteringsarbetet skulle sätta igång så kom alltså Svenska kraftnäts nya besked.
– När beslutet kom kändes det jätteroligt. Det var en mental omställning. Vi såg ju värdet i denna anläggning och det känns bra att utnyttja den med tanke på energisituationen, säger Mikael Nilsson.
Det var troligtvis inte så roligt för de tilltänkta köparna, men Mikael Nilsson vill inte kommentera detta vidare.
Nu ska hela anläggningen gås igenom. Hur är status på alla delar? Vad fungerar och vad fungerar inte?
– Det är tusentals objekt som måste testas, allt från ventiler till turbiner och styrsystem. Det är en total genomlysning av hela anläggningen som vi gör nu.
Hur mår anläggningen idag?
– Den är nu genomgången och det finns vissa saker som vi redan kände till, till exempel måste vi byta många turbinblad som är defekta. Sedan finns det alltid okända osäkerheter som vi får vara förberedda på, säger Mikael Nilsson.
– Vi kommer börja med kalla tester och simuleringar innan vi kör igång med mer skarpa tester till vintern.
Tar tid att bygga upp en driftorganisation
Men det är inte de tekniska delarna som tagit det mesta av Mikaels tid. Det är personalarbetet – att bygga upp en helt ny driftsorganisation på 18 månader.
– Jag har nog lagt ner 90 procent av min tid på att ställa om organisationen. Vi ska öka personalstyrkan från 12 till 40 och behöver en mängd kompetenser, bland annat kontrollrumsingenjörer, driftpersonal, miljöingenjörer och controllers.
En del personer är redan på plats. Bland annat har man tillsammans med Eon tagit fram en snabbutbildning för karriärskiftare, där urvalet är baserat på tester och intervjuer.
– Genom detta har vi faktiskt fått in sex personer. Det har varit allt från förskollärare och bagare till elektriker. En tredjedel är kvinnor vilket är kul. Här handlar det om att rekrytera personer med förmåga att lära sig och som har rätt attityd, säger Mikael Nilsson.
När vi kommer till turbinhallarna kan man inte tro att verket stått still sedan slutet av 2016. Det blänker om rören och allt ser nästan nytt ut. Här och var står arbetsställningar där man ser att det pågår arbete, men för dagen är det i princip folktomt. Det är relativt tyst bortsett från någon puff från kvävgasmatningen till rören som ska skydda dem från rost.
Kopplad till gasnätet
Mikael Nilsson öppnar en dörr in till gasturbinen – här kryllar det av olika bränsleledningar in till de 18 brännare som leder in i turbinens kärna. Anläggningen drivs av naturgas och är kopplad till det sydsvenska gasnätet. Men den kan också drivas av biogas eller flytande bränslen, som diesel.
– Vi undersöker om det går att få tag i biogas. Det går att blanda, det är ju samma molekyl. Det är inget som är prioriterat nu i första skedet. Men på sikt ska vi ställa om – 2035 ska Uniper vara helt fossilfria är målet, men vi hoppas kunna nå det snabbare, säger Mikael Nilsson som också är ansvarig för Unipers gasturbiner i den så kallade störningsreserven där en omställning till förnybara bränslen redan påbörjats.
Jag ser inte att behovet kommer gå ner efter fem år. Så jag tror att det blir en fortsättning i någon form.
För att driftsätta och hålla Öresundsverket i beredskapsläge får Uniper drygt 1,1 miljard kronor från Svenska kraftnät, varav 405 miljoner kronor ska gå till återställningen av anläggningen. Uniper får även vara med på andra elmarknader, till exempel stödtjänstmarknaden. Men eventuella intäkter därifrån ska räknas av så att det inte blir en snedvridning av konkurrensen.
– Vi kommer troligen att ha andra intäktskällor, till exempel från stödtjänster eller genom mothandelsavtal.
Svenska kraftnäts beslut sträcker sig till 2030, men Mikael Nilsson är inte direkt orolig för verkets framtid.
– Jag ser inte att behovet kommer gå ner efter fem år. Så jag tror att det blir en fortsättning i någon form. De här stödtjänsterna som Öresundsverket bidrar med behövs – frågan är bara vem som ska betala, säger Mikael Nilsson.
Öresundsverkets tidsaxel1953 – Verk 1 invigs, 160 MW.
1957 – Verk 2 invigs, 70 MW.1964 – Verk 3 invigs, 70 MW.
1977 – Fjärrvärmeproduktionen påbörjas.1993 – Anläggningen läggs i malpåse.2009 – Det nya moderna verket invigs.2017 – Uniper kopplar ifrån verket.2021 – Verket säljs för transport till Asien.2023 – Svenska kraftnät beslutar att verket ska användas i beredskapssyfte.2025 – Öresundsverket ska stå redo för ödrift fram till 2030.
Johan Wickström
