För att Sverige ska klara den omfattande elektrifieringen med ett fördubblat elsystem till 2045 kommer det krävas mycket havsvindkraft, enligt de flesta branschaktörer. Därför var det många som sett fram emot den nya utredningen Vindkraft i havet, där man haft i uppdrag att ta fram en mer effektiv metod för tillståndsprövning.
Dagens system har stora problem, konstaterar utredningen. Bland annat saknas det ändamålsenliga verktyg för planering, samordning och prioritering. Det leder till att mycket arbete kan ske förgäves när ett projekt får nej i ett sent skede – som de tretton vindkraftsparker i Östersjön som nyligen avslogs med hänvisning till försvarsintressen.
Regeringen pekar ut områden
Utredningen föreslår istället ett auktionsbaserat anvisningssystem som de flesta av våra grannländer redan har.
– Regeringen ska få ansvar att peka ut områden för havsvindkraft där man gjort en samlad bedömning i samverkan med andra aktörer. I ett sådant område ska havsvindkraften ha företräde framför andra intressen, som till exempel yrkesfiske eller försvar, säger Magnus Hermansson, särskild utredare.
–I princip all havsvindkraft som byggts ut i våra omgivande länder de senaste tio åren har byggts via ett auktionssystem.
Enligt förslaget ska kommunens veto för vindkraftsparker i allmänt vatten tas bort, men de kommunala önskemålen ska istället samlas upp i den övergripande bedömningen som regeringen gör.
Utbyggnad först efter 2035
Enligt utredningen kan lagen träda ikraft först i mitten av 2026, med en första möjlig koncession 2027.
– Det innebär att en större utbyggnad med detta auktionssystem kan komma igång först under andra halvan av 2030-talet. Så det här förslaget löser inte problemen på kort sikt, säger Magnus Hermansson.
De befintliga projekten kan bidra i det korta perspektivet. Därför föreslår vi ingen omstart med det nya systemet – det skulle snarare försena än förbättra processen.
För att inte tappa i tempo när det gäller de befintliga havsvindprojekten föreslår utredningen att dagens regelverk ska gälla med några smärre förenklingar. Det handlar om ett 70-tal projekt i olika faser, varav projekt motsvarande 20 TWh redan beviljats tillstånd. Sedan finns ytterligare 200–300 TWh i olika faser (även om allt detta inte kommer att byggas)
– De befintliga projekten kan bidra i det korta perspektivet, till 2030. Därför föreslår vi ingen omstart med det nya systemet – det skulle snarare försena än förbättra processen, säger Magnus Hermansson.
Ingen lönsamhet
Slutligen slog Magnus Hermansson fast att utredningens förslag inte kommer att leda till någon utbyggnad av vindkraften – även om det blir en mer effektiv och samordnad process.
Utredningen har låtit ett konsultbolag analysera de kommersiella förutsättningarna för vindkraften och i denna framgår att det inte finns någon kustyta runt Sverige där de beräknade intäkterna blir högre än kostnaderna med nuvarande marknadsförutsättningar.
– Slutsatsen är att det idag saknas områden som kan exploateras på marknadens villkor. Minst intäktsgap är det i kustnära områden medan gapet ökar ju längre ut parkerna förläggs, säger Magnus Hermansson.
– Mindre än en procent av all ny havsvindkraft i våra omgivande länder har skett på marknadens villkor – nästan alla projekt har fått någon form av statligt stöd.
"Bra att staten tar större ansvar"
På Energiföretagen välkomnar man utredningens förslag:
– I grunden är det bra med ett mer uppstyrt system där staten tar ett större ansvar och får en tydligare roll. Då blir det lättare att hantera alla motstående intressen. Men det kommer ta många år innan dessa förslag ger effekt, vi behöver ju mer havsvindkraft i närtid, säger Lars Andersson, ansvarig för vindkraft på Energiföretagen.
Han efterlyser någon typ av riskdelningsmekanism för havsvindkraften, även om denna utredning inte hade i uppdrag att ta fram detta.
– Vi måste få fart på alla de projekt som nu ligger i pipen. Ska kärnkraften få ett statligt stöd så borde även havsvinkraften få någon form av stöd för att komma igång. Vi behöver ju all fossilfri el som går att få.
Johan Wickström
