Fjärrvärmen har i omgångar varit en möjliggörare i energiomställningen mot ett mera hållbart samhälle – och nu är det dags igen.
Från min uppväxt i Göteborg under 70- och 80-talet minns jag lokalradions återkommande rapporter om ”inversion” – ett temperaturskikt som lade sig som ett lock över staden och stängde in föroreningar från fordon, industrier och bostadsuppvärmning. Ganska snart blev halterna så höga att smog bildades. Men i takt med att fjärrvärmen byggdes ut och ersatte de enskilda fastigheternas oljepannor blev dessa rapporter snart ett minne blott.
Under 80- och 90-talet ställde branschen om från att elda fossila bränslen som kol, olja och torv till mera hållbara alternativ: restvärme från industrier, energiåtervinning från avfall och biprodukter från skogsbruket. Genom att ta tillvara på resurser som annars skulle ha gått till spillo – vilket har blivit lite av fjärrvärmens DNA – levererar vi miljö- och klimatvärden som många andra industrier bara kan drömma om.
Den generationen som byggde dagens fjärrvärmesystem har med ålderns rätt lämnat över till oss ”rookies”. Med 25 år i energibranschen hade jag förmånen att ha dessa visionärer som mina chefer när jag själv klev in i branschen på 1990-talet. Att bygga ut fjärrvärmen var långt ifrån en självklarhet – pumpa runt massa varmvatten i rör när vi har både el- och gasnät.
”För att fjärrvärmen ska kunna ta en aktiv roll handlar det inte bara om pannor och rör – en stor del av nästa steg heter styrning, värmelager och flexibilitet.”
Nu står vi åter igen inför ett läge där fjärrvärmen kommer att kunna ta rollen som möjliggörare. I den pågående ”elektrifieringsboomen” kommer både eleffekt och elnätskapacitet vara en starkt begränsande faktor för omställningen och utvecklingen av samhället.
Att låta fjärrvärmen (och för den delen även fjärrkylan) ta en större roll både för inomhusklimatet i våra bostäder och kontor, men även som energikälla i industriella processer, är en möjlighet inom räckhåll. En trevlig bieffekt av fjärrvärme är att det skapar förutsättningar för ökad kraftvärmeproduktion, som dessutom korrelerar både geografiskt och säsongsmässigt med elbehovet.
För att fjärrvärmen ska kunna ta en aktiv roll i framtiden handlar det inte bara om pannor och rör. En stor del av nästa steg heter styrning, returtemperaturer, värmelager, flexibilitet och att kunna kombinera energislag för en smartare helhet. Scoopet måste också vidgas till att involvera såväl kunder som politik och inte minst ägarna av energibolagen som i mycket hög grad är kommuner.
Det enda vi i branschen begär är en tydlighet och en uthållighet i de regelverk som ligger till grund för våra investeringar.
Stora delar av dagens fjärrvärmesystem byggdes upp under 1970- och 80-talet med stora investeringar som följdes av många år med svag eller obefintlig lönsamhet. Investeringar som man som ägare sedan under lång tid kunnat kapitalisera på i form av hög avkastning.
Som bransch går vi nu mot en period som dels kommer att innehålla stora re-investeringar för att bibehålla befintlig produktionskapacitet, dels investeringar för att ytterligare höja miljöprestandan i våra anläggningar. Till detta kan läggas ett behov av högre kapacitet för att fjärrvärmen ska kunna bidra till omställningen av vårt energisystem – en uthållighet som sträcker sig långt bortom en mandatperiod.
Det enda vi i branschen begär är en tydlighet och en uthållighet i de regelverk som ligger till grund för våra investeringar i att bygga ut den infrastruktur som gör fjärrvärmen till en möjliggörare även denna gång.
Håkan Kånge, vd, Halmstad Energi och Miljö
