Idag använder de flesta kraftvärmeverk natursand som bäddmaterial, men sedan i våras använder man ett nytt slags material i avfallspannan i Nybro. Nybro Energi hade haft problem med sintring – ihopsmältning av askan – och ville hitta en lösning på detta när de blev kontaktade av det finska bolaget Fescon angående deras återvunna bäddmaterial.
– Detta material används av flera energibolag i Finland så vi tyckte att det lät intressant att prova. Samtidigt kan man behöva vara försiktig med att använda ny teknik eftersom det kan få stor påverkan på produktionen. I vår riskanalys kring det nya bäddmaterialet såg vi däremot inte att risken var så stor, utan att det var värt att testa och det var en framgång, säger Johan Eriksson, driftchef på Nybro Energi.
Återvunnet material från stålindustrin
Det nya bäddmaterialet, kallat GR-granul, tillverkas i Brahestad i Finland och är ett återvunnet restmaterial från stålindustrin. Det är en så kallad järnmalmssmälta, vilket är den bergkomponent som blir kvar när järn separeras från malm.
För att restmaterialet ska passa i värmepannor så måste den först kristalliseras på ett kontrollerat sätt, sedan krossas, torkas och siktas det till önskad kornstorlek. Idag används det i ett 20-tal anläggningar i Finland och i år kommer fyra anläggningar i Sverige att vara i drift med detta bäddmaterial.
Små justeringar i kraftvärmeverket
För Nybro Energi har det nya bäddmaterialet endast inneburit små justeringar i kraftvärmeverket. GR-granul är ett lite lättare material än den natursand som brukar användas i kraftvärmeverk. Det har gjort att man i Nybro varit tvungna att göra omprogrammeringar kring luften i botten av pannan, så att den inte bär med sig material och hamnar i rökgasfilter och blir flygaska, utan att den stannar kvar i pannan.
För att kunna använda det nya bäddmaterialet portioneras det in i pannan med hjälp av luft från en silo, där man tidigare använde natursanden. Vid revisionen i våras tömde man hela silon på sand, så att den enbart består av det nya materialet.
– Vi har också ändrat våra siktdukar till en annan storlek, men i övrigt har vi inte behövt ändra någonting i vår utrustning. Det gör att vi väldigt enkelt hade kunnat återgå till natursand om vi inte varit nöjda med det granulen. Det var också viktigt för att vi skulle våga testa det nya bäddmaterialet, säger Johan Eriksson.
– Planen var att om vi är nöjda och att de siffror vi fått presenterat kring olika fördelar stämde, så skulle vi fortsätta med granulen och det har vi gjort.
Inga driftstopp
Det som Johan Eriksson lyfter fram som de största fördelarna med det nya materialet är att energibolaget inte har haft ett enda driftstopp på grund av sintring, vilket annars inte är ovanligt vid avfallsförbränning. Detta beror på att materialet har en högre smälttemperatur (över 1 300 grader) vilket gör att det har en bättre fluidiseringsförmåga och risken är därmed låg för sintring. Det i sin tur optimerar förbränningsprocessen. Bäddmaterialet blir dessutom inte lika snabbt smutsigt som natursand, vilket förlänger dess användningstid och minskar behovet av underhåll.
– Vi har också fått en väldigt jämn förbränning i pannan och då kan vi hålla en jämnare nivå av insprutning av ammoniak, som används för att kontrollera utsläpp av kväveoxider. Det gör att vi har minskat förbrukningen av ammoniak. Vi har också minskat transporterna av bäddmaterial med en tredjedel, säger Johan Eriksson.
– De nackdelar som finns är att det nya bäddmaterialet är dyrare än sanden, men vi anser att fördelarna överväger detta. Dessutom är det mer hållbart, minskar slitaget på pannan och det ger ju ekonomiska fördelar på sikt.
Ann-Sofie Borglund
