Ingen dag är den andra lik och det är ett ständigt klurande på att hitta smarta lösningar för att få saker och ting mer tillförlitliga och att hitta det som kan bli problem, berättar Martin Okka medan han går på rondering i den färgglada maskinhallen i Rya kraftvärmverk utanför Göteborg.
Ångturbinen är färgsatt i gult, gasturbinerna i orange och pannorna i rött. Men det är inte varje dag han hinner gå en inspektionsrunda.
– Jag är anställd som turbiningenjör men fungerar också som driftingenjör för hela anläggningen och arbetar lika mycket med fjärrvärmesystemet som med turbinernas elproduktion. Eftersom alla delar hänger ihop i anläggningen fungerar allt bäst med ett helhetsperspektiv, förklarar Martin Rokka medan han tittar till en ventil som krånglade häromdagen.
I den dagliga driften fungerar Martin Rokka som spindeln i nätet som ser till att rätt yrkesgrupp får uppgiften att lösa problem som uppstått. Ibland löser han problemen själv.
– Jag tycker om att skruva själv också och det blir lätt 10 000 steg av springet i maskinhallen och mellan möten, säger han.
Årshjul med arbetsuppgifter
Arbetsuppgifterna varierar och följer ett årshjul med regelbundna revisioner.
– En av de stora utmaningarna är vid avvikelser i en maskin då jag måste bedöma hur akut situationen är – kan vi köra vidare eller måste problemet åtgärdas akut. Det är en riskbedömning vi måste göra om skadan kan förvärras.
Förutom turbinansvaret är Martin Rokka med i projektgruppen för bygget av den nya biobränslepannan, Kakelugnen, som ska stå klar på området 2025/2026. Han håller även i utbildningar av driftpersonal och är med i styrgruppen för Energiforsks nätverk för turbiningenjörer.
– För att inte behöva jobba dygnet runt har jag varit tvungen att lära mig säga nej till allt som går utanför kärnverksamheten.
Hans dröm var egentligen att bygga och utveckla fartyg med gasturbiner, men istället blev det tio års jobb som maskiningenjör på Stena Lines fartyg. Därefter arbetade han på Renovas kraftvärmeverk i Sävenäs innan han fick jobbet som turbiningenjör på Göteborg Energi 2005, då han bör-jade med driftsättningen av det nya naturgaseldade verket.
– Jag matchade det nya jobbet som turbiningenjör perfekt med min bakgrund och fick jobbet utan att ha avslutat utbildningen helt på Chalmers. Min generation var den sista som inte behövde massiv utbildning för att få avancerade jobb. Intresse och driv kommer man långt med, konstaterar Martin Rokka.
En gasturbin är i princip en flygplansmotor som förbränner ett drivmedel för att snurra runt.
Han har sett till att det finns ett litet museum med detaljer från turbiner för att kunna förklara hur de fungerar för personalen och besökare.
– Besök har vi i princip inte längre eftersom verket här är skyddsobjekt och omvärldsläget ser ut som det gör. Och vi får bara berätta i generella termer om anläggningen. Det känns lite konstigt eftersom vi är ett kommunalt bolag som vill vara transparent, konstaterar han.
Fast turbinernas mekaniska funktion kan han berätta helt fritt om.
– Turbiner har en fascinerande mekanik, säger han entusiastiskt. En gasturbin är i princip en flygplansmotor som förbränner ett drivmedel för att snurra runt, förklarar han medan han bläddrar bland stora planscher som visar hur turbiner är konstruerade och hur de fungerar i ett kraftvärmeverk.
Minimala toleranser
Det som skiljer en turbin från en kolvmotor är att inga fysiska delar rör vid varandra och det behövs därför ingen smörjolja. I turbinen snurrar allt precis utan någon vidrörning med minimala toleranser.
– Det är denna precision som gör turbinerna spännande att arbeta med. Turbiner är som schack – det är lätt att lära sig men tar lång tid att bli riktigt bra på.
Det gäller att ge turbinerna goda förutsättningar för att fungera bra: rent bränsle till gasturbinerna och absolut rent vatten i ångsystemet.
– I ångturbinen är det 100 bars tryck in och ångan håller 540 grader, så det gäller att det håller tätt. Vattnet i ångsystemet måste vara helt avjoniserat, för annars blir det utfällningar i ångturbinen som i skräckscenarier kan leda till haveri, förklarar Martin Rokka.
Förutom den dagliga driften lägger han mycket tid periodvis på att utveckla systemen. Turbinerna har exempelvis testats för att drivas med HVO 100, biodiesel, med mycket bra resultat i ett tätt utvecklingsarbete med Siemens.
– När den nya pannan är driftsatt kommer den att gå året runt som baslast och gasturbinerna kommer vi att köra med fossilfria bränslen när el- eller värmebehovet är stort. Förhoppningsvis fasar vi ut fossilgasen nästa år, avslutar Martin Rokka.
En vanlig arbetsdag:7.00 Morgonmöte där man diskuterar hur driften gått under natten. Martin ger förslag på åtgärder och vilka yrkesgrupper som behövs.7.15–8.45. Arbete vid datorn med översyn, svara på mail etc. 8.45–9.00 Pulsmöte. Uppdatering av problem som lösts och om några kvarstår.9.00–11.00 Möten, rondering och jobb som utförs i verket. Byte av ventil.11.00–11.30 Lunch.11.30–15.30 Möten, uppföljning och problemlösning. I snitt blir det fyra möten per dag.15.30–18.00 Flextid. Arbetsdagen slutar.
Anders Kristensson
