För drygt tio år sedan tog man ut grot (grenar och toppar) i nästan hela Sverige, men idag tas det huvudsakligen ut i mellersta och södra Sverige. Andelen grot i energibolagens bränslemix har samtidigt minskat från 10,6 TWh 2013 till 9,7 TWh 2022 och står idag för cirka 17 procent av biobränslet (se graf nedan)
Orsaken till denna utveckling är att konkurrensen från andra bränslen ökade, bland annat importerades mer RT-flis och skogsindustrin gick bra, vilket gjorde att det fanns gott om bark och spån att tillgå.
– Dessa bränslen är mer lätthanterliga än grot och trängde undan efterfrågan på grot. Det har gjort att grot har blivit ett bränsle som många energibolag huvudsakligen använt när det inte har funnits tillräckligt mycket av annat som ett toppbränsle, men nu finns en stor efterfrågan igen, säger Mia Iwarsson Wide, programchef för värdekedjor på Skogforsk.
– Att groten trängdes undan blev ett hårt slag för många entreprenörer som hade gjort investeringar på 6–8 miljoner kronor på maskiner för att sönderdela groten och transportera den från skogen. En del av dessa bolag gick också i konkurs. Många kände att de lämnades i sticket av skogsbolagen, samtidigt som många skogsbolag påtalade att de inte längre hade någon avsättning för och affär kring lika stora volymer grot som tidigare.
Många entreprenörer känner sig brända
Det har gjort att många entreprenörer, och även skogliga aktörer, som handlar med och hanterar grot känner sig brända och därför är osäkra på om de ska våga satsa på grot när nu efterfrågan ökar från energibolagen.
– För att entreprenörer och skogliga aktörer ska våga satsa behöver de veta att det finns en långsiktig avsättning av grot och det behövs även nya affärsmodeller. Det skulle kunna vara längre avtal – idag är de oftast ettåriga – eller att parterna delar på risk och vinst, säger Mia Iwarsson Wide.
– Det skulle också underlätta om det fanns en bredare avsättning av grot än enbart som bränsle till energibolag, till exempelvis drivmedel eller för att producera biokol. Då ökar möjligheterna till en jämnare efterfrågan, men å andra sidan leder det till ökad konkurrens för energibolagen om bränslet.
Potential för fördubbling
Idag används alltså närmare 10 TWh grot, men beräkningar som Skogforsk har gjort visar att potentialen är drygt dubbelt så stor – 21 TWh. Då har man tagit hänsyn till vad som är ekologiskt, tekniskt och ekonomiskt möjligt att ta ut från skogen.
Mia Iwarsson Wide tar fram en karta och visar var uttagen sker idag och var den tillkommande potentialen finns. Där framgår att det sker uttag av grot i så gott som hela södra Sverige, med undantag från Gotland. Tittar man på var det finns ett överskott och potential att ta ut mer är det från Värmland och norrut.
– Det finns idag ett mycket stort intresse att köpa grot, särskilt i Götaland och Svealand, säger Mia Iwarsson Wide.
Det tar dock 6–15 månader från efterfrågan till att grenarna och topparna kan användas i en värmepanna. Det som gör att ledtiderna är så långa är att det ingår flera moment från planering av grotanpassad avverkning via torkning till flisning och transport.
Utmaningar kring transporten
Ytterligare en utmaning är hur groten ska transporteras från skogen när det handlar om längre avstånd till slutkunden.
– Det finns tågterminaler, vilket är vanligast i norra Sverige, där man sönderdelar flisen på terminalen och sedan körs den på järnväg till värmeverk i Mellansverige. Det är ett smidigt sätt att få ut grot från Norrland. Alla vill ha tillgång till terminaler, för det gör logistiken bra och planerbar, men väldigt få vill äga och betala för terminalerna, säger Mia Iwarsson Wide.
– Det har även under många år diskuterats om Inlandsbanan ska rustas upp och förses med terminaler för att därigenom få ut mer grot från de norrländska skogarna. Men det är ju inte en logistiklösning som finns här och nu, så logistikfrågan är en fortsatt utmaning för att få ut mer grot från områdena med de största uttagspotentialerna.
Ann-Sofie Borglund
