A
lla prognoser pekar åt samma håll – elanvändningen kommer öka kraftigt under kommande decennier för att klara omställningen i industrisektorn. I Östersund i Jämtland pågår nu förberedelserna för att bereda vägen för omställningen. I grunden är det en klassisk handelsstad som också har många offentliga arbetsgivare, men det kan komma att förändras under kommande år.
En anledning till det är den stora satsningen på elnätet som Jämtkraft nu är mitt inne i. De gamla ledningarna från 1950-talet byts nu ut mot större och mer kraftfulla enheter, 220 kV. Totalt handlar det om fem mil nya elledningar och tillhörande anläggningar – en investering på 2,1 miljarder kronor som kommer leda till 500 MW ny effekt från stamnätet till Östersund.
Investeringarna är en del i Östersunds fortgående tillväxtplan – där siktet är inställt på att växa från dagens 65 000 invånare till 75 000 till 2040. Och för att klara det krävs nya företag, arbetstillfällen – och mer el.
– Vårt beslut att bygga ett elnät för 500 MW har varit betydelsefullt. Det väcker intresse hos företag med elintensiv verksamhet. Det finns inte så många platser med motsvarande tillgång på effekt, säger vd:n Ylva Andersson när vi träffas i ett avskilt hörn på Jämtkrafts nya huvudkontor i Östersund.
De industriella planerna är redan i full gång. Hösten 2024 skrev Jämtkraft ett avtal med Uniper som bidrar med 500 miljoner kronor till den nya elnätsanslutningen. Unipers plan är att bygga en fabrik för tillverkning av elektrobränsle – e-metanol – till fartygssektorn med driftsättning runt 2029.
Bränslet ska tillverkas av koldioxid från Jämtkrafts kraftvärmeverk och vätgas som Uniper ska producera på plats genom elektrolys av vatten – som är en oerhört elkrävande process och som ger upphov till stora mängder restvärme.
För vårt kollektiv av elkunder är det bra att vi får in stora kunder. Idag används bara 18 TWh inom vårt elprisområde av de 55 TWh som produceras.
– Det blir ett slags symbios. Vi levererar koldioxid och processånga till Uniper och kan köpa spillvärme från dem. Det blir många parametrar att hantera och vi behöver hitta en affärsmodell som blir bra för bägge parter, säger Ylva Andersson.
– För vårt kollektiv av elkunder är det bra att vi får in stora kunder. Idag används bara 18 TWh inom vårt elprisområde av de 55 TWh som produceras. Det är viktigt att höja den andelen för att skapa välstånd i vår del av landet. Förnybara bränslen kan bli en oerhört viktig industrigren framöver.
Serverhallar är en annan elintensiv verksamhet där det också finns konkreta planer i Östersund. Och med den snabbt ökade efterfrågan på AI-tjänster växer branschen, betonar Ylva Andersson.
Aktuellt för Östersunds del är en satsning från EcoDatacenter, ett företag med rötter i Falun. De har siktet inställt på en tomt som Jämtkraft äger i en annan del av staden – för övrigt samma tomt som kommunen hade hoppats att Facebook skulle placera sin serverhall på för snart 15 år sedan, men då Luleå drog längsta strået till slut.
Från EcoDatacenters anläggning ska spillvärme ledas över till ett växthus i storformat, som företaget WA3RM tänker bygga. Något som skulle ge många nya arbetstillfällen om det går i lås.
Att locka elintensiv verksamhet till Östersund har blivit allt viktigare och Ylva Andersson ser det goda samarbetet med kommunen som en framgångsfaktor.
– Det är mycket som behöver falla på plats för att en etablering ska bli verklighet. Förnybar el till attraktivt pris, mark av rätt slag, vatten och avlopp, olika typer av tillstånd och god samhällsservice, säger Ylva Andersson.
– När det gäller tillgången till arbetskraft har Östersund det bra förspänt. Tack vare de goda möjligheterna att leva ett aktivt liv på fritiden är det många som gärna flyttar hit.
Samtidigt som de framtida elektrifieringsplanerna successivt tar form gäller det för Jämtkraft att hantera dagens utmaningar, till exempel de snabba svängningarna på elmarknaden.
Vårt beslut att bygga ett elnät för 500 MW har varit betydelsefullt. Det finns inte så många platser med motsvarande effekt.
U
nder hösten 2024 invigde Jämtkraft sin batterianläggning (15 MW) vid Hissmofors vattenkraftverk i Krokom, två mil norrut. Det är en så kallad hybridanläggning som ska kunna stötta elnätet vid stora frekvensvariationer.
Vi åker ut för att ta oss en titt på denna anläggning, där Linn Linde, utvecklingsingenjör på Jämtkraft, öppnar dörren till batterilagret. Vi följer med, stampar av oss snön på betonggolvet och spanar bort längs rader av batterimoduler: 24 stycken stora kuber, med 16 mindre moduler i varje.
– Vi har lämnat in en ansökan till Svenska kraftnät om att få med anläggningen i systemet med stödtjänster. Därför håller vi regelbunden koll på spänning och effekt, så att vi kan visa att batterierna uppfyller kraven, säger Linn Linde.
Batteriernas fördel är att de kan träda i funktion sekundsnabbt och bidra till att frekvensen på 50 Hz upprätthålls i det nationella elnätet, om till exempel en kraftstation plötsligt faller ifrån. För turbinerna i kraftstationen intill tar det längre tid att komma upp till efterfrågad effekt.
– Men tack vare batterianläggningen kan vi ta det lugnare med att varva upp turbinerna, vilket minskar slitaget på dem, förklarar Linn Linde som gör det mesta av jobbet från kontoret i Östersund, även om det förstås också blir många besök hos de här stilla surrande batterimodulerna.
E
tt annat exempel på hur Jämtkraft finslipar och utvecklar sin affär finns i Lugnvik, strax norr om Östersunds stadskärna, i form av det nya kraftvärmeverket, KVV2. Ulf Lindqvist, enhetschef för Värme, berättar hur man resonerat inför den här 1,5-miljardersinvesteringen.
– Staden växer och kapaciteten i fjärrvärmenätet behöver höjas, samtidigt som flera mindre pannor nått sin tekniska livslängd. Det gamla kraftvärmeverket åldras ju också, det har väl nått halva sin livslängd, säger Ulf Lindqvist.
Vi tar hissen en bit upp från hans kontor i det gamla, drygt 20-åriga kraftvärmeverket. Vidare längs trappor och gångramper, ut till transportbandet som oupphörligt matar in bränsle till pannan, från flislagret. Här har vi utsikt mot det nya kraftvärmeverket, ett halvt stenkast bort. Invigningen är planerad till i maj, men intrimning pågår sedan före nyår.
– Om KVV1 byggdes i en stabil och förutsägbar tid, kring millennieskiftet, så är läget idag helt annorlunda. Framför allt är det Rysslands krig mot Ukraina som förändrat spelplanen för Jämtkraft, både vad gäller el och biobränsle.
Beträffande bränslet så kommer i och för sig det allra mesta från närområdet.
– Målsättningen är att 90–95 procent ska hämtas inom en tiomilsradie. Men eftersom andra aktörer inte längre köper från Ryssland så ökar ju konkurrensen om vår råvara och priserna stiger. Att ryska gasleveranser till Europa fasats ut påverkar också, liksom entreprenörernas ökade dieselkostnader, säger Ulf Lindqvist.
Den här utvecklingen har stärkt Jämtkrafts strävan efter att hitta fler råvarukällor.
– Så kallat returträ, framför allt rivningsmaterial, är en sådan möjlighet. Det innehåller mer föroreningar, men tack vare bättre reningsutrustning i den nya pannan kan vi klara det. Medan den gamla pannan bara klarade fem procents inblandning av returträ så kan den nya ta ända upp till 75 procent.
När det gäller returträ får Jämtkraft även en mindre del leveranser från Norge, där det inte finns så stor avsättning för det sortimentet. Det blir längre transporter och därmed en miljöbelastning, men det kan försvaras med att det i hög grad handlar om returfrakter, där lastbilar annars skulle ha gått tomma, menar Ulf Lindqvist.
D
et nya kraftvärmeverket är också mer flexibelt och bättre anpassat till dagens svängiga elmarknad.
– I det gamla verket måste vi stänga av elturbinen när priserna blir så låga som de varit i vinter, annars måste vi betala för att få ut strömmen på nätet. Och att starta upp den tar ganska lång tid, säger Ulf Lindqvist.
– I KVV2 kan vi däremot vi ha elturbinen igång redan på en låg nivå, för att försörja våra egna anläggningar med el. Då går det mycket fortare att komma upp i hög kapacitet, till exempel för att tillhandahålla stödtjänster.
Samtidigt är det en mer utmanande tid för elproducenter. Under 2024 var det 800 timmar med minuspriser i elprisområde 2, där Östersund ligger.
– Det var en fördubbling jämfört med året innan och gör att vi måste köra både vindkraft, vattenkraft och kraftvärme på ett annat sätt. Vi behöver fundera på när och hur vi ska stänga eller om vi över huvud taget kan stänga ned, säger Ylva Andersson som spår att elpriserna kommer att vara fortsatt låga ett tag.
– Det ger oss en tuff utmaning eftersom vårt resultat i huvudsak kommer från elproduktionen. Men i takt med att konsumtionen ökar kommer priserna att stiga. Allt fler kommer att efterfråga vår förnybara el.
JämtkraftElnät: Ca 900 mil.Antal elnätskunder: Ca 60 000 anslutningar.Topplast: 150 MW.Elproduktion: Ca 2 TWh/år, varav cirka 50 % vattenkraft, 30 % vindkraft och 20 % biokraft.Värmeproduktion: Ca 640 GWh/år.
Hans Månsson
