Sommarsolen gassar het över huskropparna och byggarbetsplatserna som skjuter upp ur åkerlandskapet i norra Lunds utkanter. Här pågår arbetet med att bygga den nya stadsdelen Brunnshög, som om 40 år väntas ha 40 000 invånare och arbetsplatser. Ungefär lika många som hela Trelleborg.
I den bebyggelse som växer upp runt de futuristiska forskningsanläggningarna i Brunnshög tillämpas den senaste tekniken för att bygga framtidens gröna stad. Förutom saker som energieffektiva byggnader och minimal bilism kommer de flesta fastigheter i stadsdelen värmas upp av ett lågtempererat fjärrvärmenät. De första byggnaderna är redan inkopplade till nätet, som består av restvärme från forskningsanläggningen MAX IV. Och på sikt kommer även restvärmen från ESS att tas in i systemet.
– Därifrån får vi värme på 30–50 grader som vi i en värmecentral höjer till 65 grader i framledningstemperatur. Därefter går den ut i fjärrvärmenätet, säger Göran Strandberg, projektledare på Kraftringen när vi vandrar runt på en av byggarbetsplatserna.
Framledningstemperaturen är därmed 15–40 grader lägre än i ett vanligt fjärrvärmenät beroende på årstid. De lägre temperaturerna möjliggör för en stor del av rörnätet att bestå av plaströr istället för stålrör.
– Plaströren är mycket enklare och billigare att lägga, säger Göran Strandberg, och pekar på ett par schakt som grävts parallellt med en huslänga. Rören av plast ligger på rullar och behöver inte svetsas ihop nere i schakten, som därför kan grävas smalare än annars. Dessutom behövs inga svetsare.
I kombination med de låga behoven av tillförd energi i nätet blir fjärrvärmen inte bara bättre ur miljösynpunkt utan också billigare.
– Det blir betydligt lägre priser för kunderna än traditionell fjärrvärme, säger Göran Strandberg.
Bakgrunden till projektet har att göra med varför ESS hamnade i Lund.
Sveriges kandidatur baserades till stor del just på möjligheterna att ta tillvara på restvärmen via det ordinarie fjärrvärmenätet, och på så sätt göra de väldigt energislukande forskningsanläggningarna mer klimatsmarta.
– Det konceptet vann vi på. När branschen sedan började diskutera lågtempererad fjärrvärme såg vi att möjligheterna för detta var särskilt bra i Brunnshög, med dess energieffektiva byggnader och närheten till de här anläggningarna. Vår förstudie blev klar för fyra år sedan, och sedan dess har jag lett projektet, säger Göran Strandberg.
En viktig avvägning var hur lågt de skulle gå rörande temperaturerna i nätet. Ju lägre temperatur desto mer restvärme går det att använda. Men samtidigt måste varmvattnet vid tappstället vara minst 50 grader varmt för att förhindra legionella.
– Vid riktigt låga temperaturer måste varmvattnet antingen hettas upp inuti fastigheterna eller så måste det till andra lösningar som till exempel klorbehandling eller UV-ljus. Men då blir allt mycket mer komplicerat och risken för att något går sönder större. Vi prioriterar att göra det så enkelt som möjligt för kunden och väljer därför 65 grader i framledningstemperatur, säger Göran Strandberg.
Med denna temperatur räcker det med vanliga styrsystem, plattvärmeväxlare, och cirkulationssystem i byggnaderna. Enkel och beprövad teknik som eliminerar risken för legionella hos kunderna.
Vi vandrar längs ett lerigt schakt innehållande de breda distributionsledningar i stål som leder ut från värmecentralen. Ovanpå dessa kommer en av Brunnshögs cykelvägar att gå. Sådana vägar är några av de få områden under vilka de nya ledningarna kan dras.
– Dels för att det planteras så många träd, dels för att Brunnshög byggs väldigt tätt för att minimera användningen av den goda åkerjorden runt Lund, säger Anders Jirdén, som ansvarar för rörläggningen i projektet.
Detta är bra ur hållbarhetssynpunkt, men mer utmanande när det gäller att lägga fjärrvärmenät. Därför har nära samverkan med andra aktörer, som stadsplanerare och byggbolag, varit ännu viktigare än vanligt.
– Det finns inget utrymme för att lägga ner rör i efterhand, säger Anders Jirdén.
M
aterialkostnaderna för plaströren är något högre än de troligtvis kommer vara i framtiden, då en del av dem utvecklats för just det här projektet och inte finns på marknaden ännu. Bolaget har också behövt tänka ut nya arbetsmetoder för rörläggningen.
– Även om rören ligger på en rulle är de motspänstiga. Du böjer dem inte hur som helst. Å andra sidan blev vi just klara med att lägga en rörlänga på 100 meter på två dagar. Det hade tagit tio dagar om det var stålrör, säger Anders Jirdén.
Att ta tillvara på restvärme har Kraftringen gjort länge, till exempel avloppsvärme. Men här blir det en ny slags affärsrelation med andra kunder som också blir prosumenter.
– Den sortens kundrelationer ser vi positivt på – det är framtidens melodi, säger Göran Strandberg.
Vilka andra fördelar ser ni med projektet?
– Vi tar strid för hållbara lösningar för moderna hus. I ett hållbart samhälle kommer restvärme och återvunnen värme att bli allt viktigare, och med detta nät kan vi både erbjuda miljövänlig energi till attraktiva priser och samtidigt behålla fjärrvärmens fördel i att göra det enkelt för kunden, säger Göran Strandberg.
Har ni några tips till andra energibolag som funderar i liknande banor?
– Utgå från de lokala förutsättningarna. Vilka möjliga restvärmekällor kan användas, och hur ser de ut sett till lokalisering och tidpunkterna när de kan leverera? Det kan vara avloppsverk, industrier, kylanläggningar, datacenter… Det viktiga är att projekten baseras kring vad som finns lokalt. Och gör det enkelt för kunden.
Det lågtempererade nätet i Brunnshög
Rörlängd: cirka 6,5 kilometer, varav 2,8 kilometer plaströr.23 GWh värme och 8 GWh kyla till 2030.Schaktkostnaderna för plaströren är cirka 50 procent lägre än för stålrör.Total kostnad för Kraftringen: cirka 100 miljoner kronor, varav hälften går till kylan.
Linus Olin
