Stora mängder vind- och solel leder till en sämre frekvensstabilitet eftersom de inte bidrar med den svängmassa som behövs för att ge tröghet i nätet när frekvensen i nätet ändrar sig snabbt. Ju mindre svängmassa som finns, desto svårare blir det att stabilisera frekvensen vid en stor störning.
Den nordiska frekvensregleringen sköts idag till största delen av vattenkraft. Om det blir stora obalanser mellan produktion och konsumtion, till exempel efter ett snabbstopp av en kärnkraftsreaktor, förändras elnätets frekvens snabbt.
Använder simuleringsmodeller
Doktoranden Elin Dahlborg på Uppsala universitet undersöker hur mycket vattenkraftens frekvensreglering kan förbättras.
– Man kan ju testa frekvensstabiliteten i ett elnät med experiment, men då riskerar man stora strömavbrott. Jag utvärderar frekvensstabiliteten med hjälp av simuleringsmodeller, säger Elin Dahlborg.
Hon tittar på hur snabbt effektsvaret från riktig svängmassa är. De beräkningarna ligger till grund för hennes doktorandkollega Martin Fregelius anläggning för syntetisk svängmassa. Med hjälp av smart styrning av batterier och superkondensatorer kan syntetisk svängmassa tas fram.
Kopplad till mikronät
Anläggningen är kopplad till Uppsala universitets mikronät där egenskaperna hos den syntetiska svängmassan testas och utvärderas.
– Det här projektet kommer att bidra med ökad kunskap om de snabbaste fenomenen som styr frekvensen på elnätet. Det är viktig kunskap som vi behöver för att kunna använda oss av så mycket vind och sol som möjligt, avslutar Elin Dahlborg.
Marie Kofod-Hansen
