Intresset för vätgas har varit stort under senare år, men under fjolåret var det nedlagda vätgasprojekt som fick de största rubrikerna. Det handlade bland annat om den planerade e-metanolfabriken FlagshipOne i Örnsköldsvik (som nyligen återupptogs) och Unipers satsning på flygbränsle i Långsele.
– Jag ser det dock inte som en trend eller ett negativt mönster, utan det är enskilda projekt där ägarna av olika anledning valde att inte fortsätta satsa, men det finns flera liknande projekt som rullar på, säger Lars Andersson, ansvarig för vätgas på Energiföretagen.
När han ser till de vätgasprojekt som pågår lyfter han fram att det ofta handlar om stabila bolag som kan skapa en värdekedja där de kan ta betalt för merkostnaden för att använda grön vätgas.
– Den breda utrullningen av vätgas tar däremot längre tid än många har trott och hoppats, men det görs en hel del. Ska utvecklingen gå snabbare krävs nog att man har styrmedel som snabbar på denna utveckling, säger Lars Andersson.
Ett av de företag som har kommit långt vad gäller vätgas är Ovako. 2023 blev de först i världen när de värmde stål med fossilfri vätgas före valsning i sin anläggning i Hofors. Genom att använda vätgas i stället för gasol kan de sänka sina koldioxidutsläpp. Anläggningen är en pilot där de utvärderar hur den fungerar i praktiken, och de har hela tiden gasol som backup.
– Tillgängligheten på vår anläggning har inte alls nått upp till förväntningarna och vi har stött på en del tekniska utmaningar längs vägen. Samtidigt är just dessa erfarenheter viktiga inför nästa steg, även om det inneburit vissa förseningar, säger Anders Lugnet, teknisk specialist inom energi och ugnsteknik på Ovako.
En svårighet som Ovako nämner, liksom flera andra företag som vi varit i kontakt med, är de långa väntetiderna på reservdelar när något behöver åtgärdas.
– Hela den här branschen är som en stor startup, så det är en ny marknad där både leverantörer och användare bygger erfarenhet, och vi ser att det kommer att krävas tid för att hela ekosystemet ska bli mer etablerat och effektivt, säger Anders Lugnet.
I Hofors har Ovako utvecklat ett koncept där de använder alla restströmmar i vätgasproduktionen som sker i en elektrolysör. Vätgasen används till att värma stålet före valsning, syrgasen används i förbränning och ståltillverkning, medan restvärmen används i Advens fjärrvärmenät. Dessa erfarenheter tar Ovako nu med sig och utvärderar inför en möjlig satsning i Smedjebacken.
– Företagets plan är att vi vill ha vätgas motsvarande fem gånger stor som anläggningen i Hofors till 2030, men det är under förutsättning att det finns prylar som fungerar och att de har rätt pris. Och att det finns tillgång till fossilfri el, säger Anders Lugnet.
Hela den här branschen är som en stor startup, så det är en ny marknad där både leverantörer och användare bygger erfarenhet.
Ett annat bolag som satsar på vätgas är Åbro bryggeri i Vimmerby. De har beviljats stöd på cirka 20 miljoner kronor från Klimatklivet för att bygga en vätgasanläggning, som totalt kostar drygt 50 miljoner kronor. Anläggningen ska kunna producera upp till 165 ton vätgas per år.
Företaget har precis uppfört en solpark med en toppeffekt på 7,5 MW som tillsammans med den solproduktion bryggeriet redan hade på taket ger en total solkraft om cirka 8 MW.
– Bryggeriet har en toppförbrukning på 1,5 MW, vilket gör att vi får en stor överkapacitet av el. Överskottet från solparken kommer vi använda för att producera vätgas som vi sedan kan använda till flera olika områden, berättar Johannes Gutman, teknikchef på Åbro.
– Vår drivkraft är att vi vill vara en del av den gröna omställningen. Satsningen gör att vi blir mindre känsliga för den fluktuerande elmarknaden.
Åbro tänker ställa om sin lastbilsflotta, som består av 16 distributionsbilar, från diesel till vätgasdrift med nollutsläpp. De planerar också att på sikt använda gasen för att producera ånga via ångpanna till produktionen av 100 miljoner liter öl, cider, läsk och mineralvatten, som årligen tillverkas i Vimmerby.
Det kan också bli aktuellt att återvinna ytterligare energi till värmesystemet för fastigheten genom fjärrvärme där spillvärme från vätgasproduktionen kan bli varmvatten till produktionen av exempelvis öl.
Åbro har även för avsikt att – via en bränslecell – kunna producera förnybar el som kan användas till produktionen nattetid, då solcellerna inte producerar el.
– Vi vill bygga bort förlusterna i vätgasframställningen så mycket vi kan, och genom dessa lösningar så får vi maximal verkningsgrad ur anläggningen med den teknik som finns idag, säger Johannes Gutman och fortsätter:
– Det vi bygger nu är dimensionerat för att kunna skalas upp och producera upp till tre gånger så mycket vätgas, så det här är början på en ny era, där vi på sikt även kan få möjlighet kunna sälja gasen vidare till andra vätgaskunder.
Vår drivkraft är att vi vill vara en del av den gröna omställningen. Satsningen gör att vi blir mindre känsliga för den fluktuerande elmarknaden.
Ytterligare ett bolag som satsar på vätgas i Sverige är franska Lhyfe, som är producent och leverantör av grön och förnybar vätgas. De har de senaste åren invigt flera anläggningar i Frankrike och Tyskland.
Det projekt som Lhyfe har kommit längst med i Sverige finns i Trelleborg, där de planerar att bygga en anläggning som ska producera upp till 4 ton grön vätgas per dag, baserat på en installerad elektrolyskapacitet på 10 MW. Klimatklivet gav förra året 125 miljoner kronor till satsningen, vilket motsvarar 30–40 procent av investeringskostnaden.
– Vi jobbar för fullt med att anläggningen ska vara färdig till 2027, vilket i den här branschen är väldigt snabbt med tanke på att leveranstiden på många komponenter är omkring två år, säger 
Sara Wihlborg, Sverigechef på Lhyfe.
– Vätgasen kommer vi att fylla i containrar som vi kommer att kunna flytta från sajten. Den kommer gå till många av de tankstationer som också har fått stora bidrag från Klimatlivet och nu byggs för tung trafik. Men vi ser också att det finns ett intresse från olika industrier att köpa vätgasen, säger hon.
Nyligen fick Lhyfe också stöd för en liknande anläggning i Vaggeryd. Företget har även ett annat, större projekt i Ånge, som ligger lite längre fram i tiden. Den anläggningen ska Lhyfe bygga tillsammans med OX2, som nyligen fått klartecken att bygga ytterligare en landbaserad vindpark från kommunen.
– Där finns bra nätanslutning som gör att vi kan direktkoppla den producerade gröna elen direkt till vätgasproduktion och sedan finns det ett företag som vill göra grön konstgödsel av denna vätgas. Så där har vi byggt upp hela värdekedjan på ett och samma ställe som ett industrikluster, säger Sara Wihlborg.
Vi ser att marknaderna växer. Sedan gäller det ju att försöka mejsla ut vilka olika typer av branscher och nischer som är betalningsvilliga.
Hon pekar på att för att sälja produkter gjorda av grön vätgas behöver det finns kunder som är villiga att betala mer än för produkter gjord från fossil råvara eller att de regulatoriska kraven höjs så att det går mot mer fossilfritt.
– Vi ser att marknaderna växer på båda dessa premisser. Sedan gäller det ju att försöka mejsla ut vilka olika typer av branscher och nischer som är betalningsvilliga, säger Sara Wihlborg.
En gemensam nämnare för de vätgasprojekt som är i gång i Sverige är att det handlar om satsningar som görs av modiga bolag, menar Björn Aronsson som är verksamhetsledare på Vätgas Sverige.
– De har vågat och tagit beslut att gå vidare trots att inte hela marknaden och alla regler är på plats. Det kan man väl göra upp till en viss skala och det har funkat upp till 20 MW. Men ska man börja komma upp i riktigt st
ora anläggningar så är investeringarna så stora att det krävs långsiktiga kundavtal och klara spelregler. Och där är vi inte riktigt ännu, konstaterar Björn Aronsson.
– Politikerna pekar på vilket duktigt näringsliv vi har och att de fixar klimatutmaningen. Men det räcker inte hela vägen, utan politikerna måste också sätta upp reglerna för det och ha en tydlig målsättning, säger han vidare.
Enligt EU:s gröna vätgasklassning har Norden de bästa förutsättningarna för grön vätgas, men för att utvecklingen ska ta rejäl fart anser Björn Aronsson att det behövs ekonomiska incitament.
– Ett produktionsstöd likt det man har gett biogasen vore väldigt enkelt och effektivt. Vi har ett förslag på ett stöd som ligger i nivå med IRA-stödet som USA ger liksom en del andra stöd i Europa, vilket landar på runt 30 kronor kilot producerad vätgas. Jag vill se ett stöd som är kraftigt i början så man får till en effekt och får i gång marknaden och sedan fasar man ut stödet, säger Björn Aronsson.
Ann-Sofie Borglund
